Jaha... Snart har det gått 3veckor sen jag blev inskriven här på slutenvården på vuxenpsyk genom LPT. Hur ska man sammanfatta det? Suck och pust. Dagarna är sig lika. Långdragna och jävliga, fyllda med ångest och en bitterhet. Jag vill inte vara fast här på det vis jag är nu. Där jag känner att jag inte har någon talan. LPT, tvångsvård... vården som bedrivs för att göra mig bättre, friskare - sker utan att jag får vara med och bestämma kring den. Och vad bryr sig läkaren om? Siffror och matscheman. Det är vad hon ser till. 1kg/vecka upp. Ca 10% viktuppgång av kroppsvikten på 1månad. Det är vad som sägs/krävs..och annars.. Ja, vad sker annars? LPT. Jag vet inte vad som sker annars. Än så länge har det varit en såkallad successiv ökning av matschemat. Jag vill påstå en snabb jävla ökning. 4dagar på ett ca 800kcal. 8 dagar på ett ca 1800kcal. Och i tisdags böts till ett helvetes schema! Gud vet hur många kalorier det år beräknat till?! 2500? 3000? Någonstans därimellan skulle jag säga. Men jag kan inte följa det. Det är FÖR mycket mat! Vägning igen på måndag, även läkarträff igen - får se vad den vägningen säger då...
Hittills sen jag kom in igen den 6e har jag gått upp 4hg. BMI för gårdagens vikt, 14.1. Men vågen hoppar. Den visade mindre i torsdags än i måndags, så det är lite förvirrande. Vad är vätska/mat i omlopp/vikt beroende på eventuella toalettbesök eller bristen på/fettvikt?! Men nu lär det öka. FÖR fort för att jag ska hänga med i svängarna. Mitt huvud, psyke och tankar. Känns redan förjävligt att trycka de mängder jag gör, hur jag ska få i mig enligt detta nya schemat känns omöjligt helt enkelt... Utan att spricka/må illa hela dagen/förgås i ångest totalt - det räcker som det är redan nu! Fan också. Men det är det schemat som är tänkt för att öka ca 1kg/vecka vad jag förstått... varfär så inrutat på att det måste vara just ett kilo. Suck. Jag hänger inte med. Jag är ledsen, men jag gör inte det bara...
Kommentarer
Hanna säger:
Ett litet hej bara :) Förstår att du är i en extremt kämpig situation. Hoppas att det någon dag börjar kännas lite ljusare. Kramar härifrån
2015-11-08 | 02:10:54
Hanna säger:
Ett litet hej bara :) Förstår att du är i en extremt kämpig situation. Hoppas att det någon dag börjar kännas lite ljusare. Kramar härifrån
2015-11-08 | 02:10:54
Anonym säger:
Tänker på dig ska du veta!! Hoppas livet har blivit ljusare för dig. Alla kramar
2015-11-26 | 21:19:33
Hanna säger:
Glömde skriva att det var jag som skrev..☺️💕
2015-11-26 | 21:21:58
L säger:
Heeejjee! Jag tänker ofta på dig och undrar hur du har det? Va ju så längesen du uppdaterade bloggen. Kram!
2016-02-03 | 21:16:22
Hanna säger:
Tänker på dig❤️
2016-02-14 | 18:21:10
miki säger:
hej! hur är det med dig? hur går det för dig? tänker på dig ibland, asså inte som en psyko stalker, men kommer o tänka på hur det går o kikar in här då och då. mvh m
Tjej, 90talist med anorexi/bulimi sedan många år tillbaks. I ungefär 15år har jag nu burit på detta bagage. Jag skriver här utifrån mina tankar, känslor och hur min vardag ser ut. Kallar mig Zebran.
([email protected])