incarcerated

Hej!

 

Har inte skrivit på väldigt länge... hade tänkt logga in för några månader sedan men då hade jag glömt mina inloggningsuppgifter och kunde inte komma in. Men nu har jag ordnat med det.

Vet inte om jag kommer skriva. Hur ofta, Hur sällan? Och om någon ens minns denna blogg längre. Men nu kommer jag i alla fall in på den och kan skriva igen om jag vill!

 

Jaha... Snart har det gått 3veckor sen jag blev inskriven här på slutenvården på vuxenpsyk genom LPT. Hur ska man sammanfatta det? Suck och pust. Dagarna är sig lika. Långdragna och jävliga, fyllda med ångest och en bitterhet. Jag vill inte vara fast här på det vis jag är nu. Där jag känner att jag inte har någon talan. LPT, tvångsvård... vården som bedrivs för att göra mig bättre, friskare - sker utan att jag får vara med och bestämma kring den. Och vad bryr sig läkaren om? Siffror och matscheman. Det är vad hon ser till. 1kg/vecka upp. Ca 10% viktuppgång av kroppsvikten på 1månad. Det är vad som sägs/krävs..och annars.. Ja, vad sker annars? LPT. Jag vet inte vad som sker annars. Än så länge har det varit en såkallad successiv ökning av matschemat. Jag vill påstå en snabb jävla ökning. 4dagar på ett ca 800kcal. 8 dagar på ett ca 1800kcal. Och i tisdags böts till ett helvetes schema! Gud vet hur många kalorier det år beräknat till?! 2500? 3000? Någonstans därimellan skulle jag säga. Men jag kan inte följa det. Det är FÖR mycket mat! Vägning igen på måndag, även läkarträff igen - får se vad den vägningen säger då... 

Hittills sen jag kom in igen den 6e har jag gått upp 4hg. BMI för gårdagens vikt, 14.1. Men vågen hoppar. Den visade mindre i torsdags än i måndags, så det är lite förvirrande. Vad är vätska/mat i omlopp/vikt beroende på eventuella toalettbesök eller bristen på/fettvikt?! Men nu lär det öka. FÖR fort för att jag ska hänga med i svängarna. Mitt huvud, psyke och tankar. Känns redan förjävligt att trycka de mängder jag gör, hur jag ska få i mig enligt detta nya schemat känns omöjligt helt enkelt... Utan att spricka/må illa hela dagen/förgås i ångest totalt - det räcker som det är redan nu! Fan också. Men det är det schemat som är tänkt för att öka ca 1kg/vecka vad jag förstått... varfär så inrutat på att det måste vara just ett kilo. Suck. Jag hänger inte med. Jag är ledsen, men jag gör inte det bara... 

 

 

 

 

 

Hoppet är det sista som lämnar en människa sägs det. Men mitt hopp har sedan länge sinat...

Så varför sitter jag ännu här?

Med ett inre som kallnat och stelnat. Är det ens möjligt att någonsin återuppliva ett inte som nu mest liknar en istid? 

Hur får man egentligen lågan på det ljus som allt för länge varit utblåst och slocknat, att brinna igen? Går det? 

 

Jag ska uppdatera med ett längre inlägg... det kommer. Men tänkte låta bilderna tala lite för sig själv hur det går så länge.

 

Vägning imorse. 34.0. -2hg sen igår. Bmi 13.6. (Sen prover och blodtryck och aa)

Men eeh... jag har smugglat in laxoberaldroppar (faktiskt mildare laxermedel än dom där tabletterna, det märkte jag direkt, så hade gjort nr 2 under dagen igår... så var nog mesta dels därför som ja tapar 2hg från igår bara!)

 

 

Halv sprang ut sen för min frigång... så ute mallan 13-15. Han både hem en sväng och hämta lite och in en sväng på Åhlens. Nu smusslat in en extra mobilladdare^^ pallar ej med att alltd ladda hos dem och bli av med mobilen. Har ändå lås på min resväska så stoppar i den där (med datorn som ja gör) så ingen annan patien kommer komma åt den o typ strypa sig med (?). Hämtad även flytadende theralen i en eyemakeupremover XD kan va skönt med lite dagsdåsighet. HAHA en tillhörande pipett fick ja t.o.m med mig ^^

 

En fucking sak i taget!! Nu maten! Need my pills, fucking jobbigt nog det här!!!!

Middag: Var ngn broccollie/skink/ost paj. 1dl lades upp på min tallrik. Jag fick på ca drygt 30min i mig.... liiiite drygt en halv dl. Sen tvärtsop. Hjärnanskriker. Magen vill inte. Psyket vill absolut inte. Hunger finns ju verkligen inte. Och matpaj... ST GRÄDDE ÄGG ALLT?! Eller mjölk? När måttet mättes upp slapp jag iaf deg/kanter för ja bad om det. Puh.

 

 

Och tror inte det är vägning förrän måndag heller igen nu.

Imorse (8.30): 1x2mg's ikorivil

Lunchtid (12.30): 2x10mg stesolid (den ena iaf från skk och är en av mina ordinerade behovsmediciner!)

1h senare: 15mg oxascand

Innan middag (17.00) 10mg stesolid (från skk, ordinerad behovsmedicin!)

18.15: 15mg oxascand

.... ikväll blir det 1ml theralen + 10mg stilnoct (också ordinerad medicin!) men fyller nog på med 1-2 stilnoct till beroende på hur seg i övrigt jag känner mig^^

 

Åhhhh neeejjj 20 dags för kvällsmackan. Sen lugn o ro tills imorn i alla fall!!

 

 

 

Happ.

34.2kg imore. Bmi 13.7. Då 34.6kg.

Nix inget nr2 ännu och nej jag har inte kräkts. Men har det sjukt kämpigt att få i mig maten... Men jag har ju ändå ätit lite 6ggr/dag både tis och onsdag. Samt vid middagen och kvällsfika på måndag. Det är myyyyyyycket mer än jag brukar äta.

Mitt kalium fortsätter dock sjunka. Men som sagt - nej jag kräks inte. EKG taget. Men jag kan typ svära på att det är fine. Jag tror stenhårt på att det inte kommer sjunka mer. Att kroppen typ bara är lite i.... obalans fortfarande.

 

Startschemat som från början var tänkt 3-6dagar (800kcal) som jag klarar så jävla bra - not.

Är i alla fall lite förlängd till veckan ut. Så blir alltså mån-sön istället.

34.8kg. Tomvikt...

bmi 13.9

Ska jag in frivilligt kan jag lika gärna svälta mig så mycket jag kan för att ha "till godo".

 

Vikt 10.00:

35.3kg.... totlt uttömt på vätska och ingen sanningsenlig vikt. Kan ändå inte låte bli att räkna ut bmi:t, när jag vet att det vikten kommer inte vara kvar imorgon....bmi 14.1.

Dricker just nu cola zero. Mår skit.

Inom mig pustade jag ut efter att inte kunnat kliva upp på den där vågen sedan torsdagsmorse då jag åkte hemifrån. Men vad visade vågen i torsdagsmorse? Det minns jag inte. Det var mer, men vad vet jag inte. För det stod i den telefon som blev stulen i fredags då jag var i Stockholm. Min 3veckor gamla telefon. Hurra.

 

1. Det gäng jag tillhörde som åkte bil missplanerade och kom typ 20min sent till kyrkan. (Fan vad jag grät, folk trodde jag var rörd men jag var så jälva ledsen över att ha missat sån stor del av en av mina bästa vänners bröllop).

2. När det var dags för att gå in till festlokal/matlokal går jag och en annan vän dit efter att ha lämnat av lite saker i hennes "rum" (fanns anslutande hotell). Och vi ställer oss innan vi går in och kikar på bordsplaceringen. Kring mitt namn ser jag bara en massa andra namn jag inte har en aning om vem någon av dem är. Inte en aning alls. Jag känner igen ett namn som sitter en person bort från mig till vänster. En tjej från gymnasiet bara, vi var aldrig några nära vänner men visst vet jag vem det är, absolut, men vi är inte nära, inte alls så. Jag får direkt panik och börjar grina och säger något i stil med "jag kan inte, jag kan inte gå in, jag har inte en aning om vilka det där är, asså jag äter typ inte, jag klarar inte av det.....". Allt slutar med att jag sitter storgråtandes på min väns lilla hotellrum underkvällen istället. Tar en hel del ångestdämpande. Missar alltså allting. Klarade det inte. Skulle jag sitta där? Stirra på tallriken? Och bland folk jag inte har en aning om vilka  det är? Folk som inte har en aning om vem jag är, eller om mina issues.

 

När jag på söndagen träffar delvis av min familj - en syster och mamma och pappa är det skrik och gråtande. Delvis för att dem inte träffar mig så ofta och tycker jag ser hemsk ut. Men mest för att jag säger att jag inte alls vet om jag tänker lägga in mig.... Att jag knappt vill. Etc Etc. Sas mycket.

Jag blir jämförd med att jag ser ut som jag kommer från autostitch enligt pappa (Jo, tjena). Samtidigt som han naturigtvis skriker skriker skriker. Säger att jag ju inte knappt kan prata rent - jag skyller på att mina stämningsstabiliserare har som biverkning att man kan få svårt att artikulera sig (Halvt sant, för dem har den effekten och det är lätt att glömma ord osv...stammar). Men okej, sen berodde det väll säkerligen också på alla de tabletter jag petar i mig men det kan jag ju knappast säga....

 

Pratat med om denna inläggning som ska ske då antagligen nästa vecka. Start måndag beroende på om plats ledig, annars tisdag/onsdag. Men preliminärt måndag och tanken är att jag ska träffa henne kl 10 för "inskrivningssamtal" typ.

Men hon vet att jag är osäker.

Satt där grinandandes.

 

Hon sa att om jag fortsätter gå ner, fortsätter svälta, så kommer hon inte att kunna skriva ut varken de antideppressiva eller stämningsstabiliserare jag har - då de har en biverkning: Hungersdämpande = ännu mer panik!!! (Vad fan de antidepressiva har jag ju haft i typ 2 år nu?! och de stämningsstabiliserarna i typ 1 år och 2månader.. jag har ju inte varit på denna vikt hela tiden så beror ju knappas på det!!!!!!!). Men jaha, välkommen självmordstankar x tusen och en ännu mer fucket up jag då alltså om det sker.

 

Men då sa jag (mitt mogna jag) - "att ja, men då är det väll bara för mig att inte komma hit mer sen, så kan det inte ske!"

 

Jag vet bara inte.
Jag orkar inte med allt den där kontrollen som tas ifrån. Frivilligt visst. Men tusen regler och knappt ngt får man ju ha hand om själv - det vet jag ju. Inte ens en vanlig nässpray eller xerodent muntorrhets tabletter!!!

Frigång... mm joo visst...mellan måltiderna som är en miljard stycken och ofta så blir ju inte mycket av det heller.

Och vikt. Jag är ju livrädd. Jag vill inte se siffror stiga.

 

Dirkekt jag gick därifrån var jag så uppstressad, panikik och upprörd... så back in to old habbits. In på ica. Godis, bröd, choklad, ost, delicatobollar, lasagne, yoghurt. FY fan. Inte haft en sån vända på över 2 månader. På över 2 jävla månader har jag inte sprungit till ngn affär och handlat in hets.

Äta och kräkas i 3 omgångar.

Upp på vågen. Se till att det är lika eller mindre än i morse.

Nu mår jag ännu mer skit. Och trots att vågen visade mindre än i morse, så har kräkts upp vätska med - funderar jag ändå på att ta en dulcolax - mest i syfte att fucka up kaliumet lite extra! (För det tyckts inte höjas ändå av all denna tid då jag inte hetsat eller spytt knappt alls...har väll nu då med inräknat idag skett på 3dagar. På 69 dagar och förutom idag har det då varit typ spy efter "överätning" på mer nyttigare saker - inte som det här idag, inte så här som det alltid vad förut. URS). Fast jag ska väll låte bli....blir ett helvete imorgon....

Livrädd.

Mindre än 2 veckor kvar.

Äter knappt.

Vill bara gå ner i vikt.

Det går knappt. Och jag blir nästintill arg på dagens 36.8kg, och bmi 14.7.

Har inte ätit på 2 dagar. Så är ju totalt tom lixom så. Eller jo i söndags åt jag 75g äpple.

Och idag lär jag bli så illa "tvungen" att äta någit större om jag ska stå på bena imorgon.

Och på torsdag åker jag till sthlm sen är det bröllop i helgen... kommer va tvungen äta tillräckligt för o orka det allts. ÄNNU mer rädd. ÄNNU mer arg. Måttband ska med. Men vågen..det blir svårt.

 

H j ä l p

Vill gå ner typ 2kg till. Särskilt inför fuckin inläggning och tonvis av mat från nuvarande typ knappt något alls... Åh hjälp! Men sååå livrädd för viktuppgång. Och jag vill ha änn mer marginal nu då!

Men tack o lov behöver det ju inte alls bli långvarigt! Dels vill jag ju inte direkt va där egentligen men jag fixar ju inte detta längre.

Tosdaf 38.8kg

Frredag 38.1 (fastade hela dagen) - visserligen kom jag inte ur sängen utan bara soooov och väge mig ej förrän 17.

Lördag 38.4 WTF?! Fastade ju dagen innan!!? och så visar det mer?! - Var dock vid 11 jag vägde mig då.

 

Bulimi eller anorexi. Antingen eller. Tja, eller så både och.

Fortsätter ligga på typ 38.3-38.5 ... men äter ju knappt så inte direkt mkt i kroppen heller.

Inte hetsat eller spytt något mer sedan jag gjorde det den 26e tack och lov iaf, så tror inte att det är ngt som "satte igång det igen".

 

Det är bestämt att jag ska bli inlagd den 22 juni - På vuxenpsykiatriska avdelningen här i staden (ingen specifik äs-avdelning sån fnns inte här). Det är för alla möjliga psykiatriska problem. Det är dygnetrunt. Men öppen avdelning. Jag kommer ha frigång mellan alla tusen (okej överdrift men typ) måltider och så. Måste bara befinna mig vid alla dem.Tanken är mest = "för att lära mig äta" / "komma in i matrutiner"... för jag har spårat totalt.

 

 

Detta var även på tal och var erbjuden då jag hetsade som en tok och vägde typ 10kg mer... Men nu har jag verkligen känt att jag klarar inte detta. Kontaktade min läkare i måndags och tog upp det igen om det fortf. var aktuellt, och berättade om läget nu (har inte sagt innan att jag nu mer knappt äter alls längre och gått ner typ 10kg på 2månader..). Sen var jag dit på onsdagen. Och ja, det typ bestämdes väl. MEN jag kan alltid backa ur. Och även väl där skriva ut mig själv. Och missköter jag mig skrivs jag ut också.

 

Det börjas med 10dagar (låter lite men tydligen har många kommit på rätt köl så, och klarat av att fortsätta hemma, med visst stöd då!). MEN det kan också förlängas...typ så långt som efter behov. Allt beror på hur det gått och vart man kommit.... och kan även bli så att om man går hem då, kommer hem och direkt går det åt helvete, att man får komma tillbaks. Men jag hoppas ju såklart på att det bara blir kort tid. Att ja lyckas hamna på det där rätta spåret snabbt!!! (Får välja SJÄLV sen. Inte ....deras mat... inte deras kontroll etc).

 

Får ha med min dator och mobil och lite så personliga saker - men dem kommer ju genomsöka.

Träfffar honom igen. Vart inget direkt avslut när de kom till kritan. Först "vi ses en sista gång för att kunna prata och göra ett riktigt hejdå-avslut öga mot öga..." sen sågs vi egen 2 dagar efter.... han hade funderat efter en massa jag då sagt. Ville fundera. Vi sågs någon dag efter. Jag fortsatte kämpa allt vad jag kunde - ALLT som möjligen kunde få mig att vinna honom tillbaks. Samma dag han "dumpade" mig (fast vi har aldrig sagt vi är officielt ihop, men träffats sen slutet av september och bara sett varan).... så slutade jag direkt att hetsäta är och spy (FATTAR NI?!!) då detta mycket är boven i vad som upptagit min tid till att inte kunna ses + att jag inte berättat så mkt, slutit mig, så jag har nu öppant mig massor trots det är svår.
Skickade även ett lååångt brev där i början - trots jag trodde det var kört. Förklarade en massa vad jag känt hela tiden från början etc. Förklaringar till allt osv. Skrev att jag tyckte han förtjänade att veta det nu, så han iaf inte skulle tro det varit ngt annat.

Nu ses vi igen ofta - ännu osäkert dock vad som kommer bli (jobbigt som fan). Och jag känner mig osäker på vad han kommer typ.... besluta? Vet inte. Jag nojjar iaf satan.....
JAG VILL HA HONOM.
Han vinkade hejdå när jag åkte till sthlm/örebro (möhippa) i helgen. Han kom och mötte mig när jag kom tillbaks hem igen vid stationen och sen hem till mig.
Han har varit hos mig på kvällarna/jag hos honom och vi bara myst båe då mån,tis,ons ... igår sov han här och har gått mot jobb för ca 1h sen och nu går jag mot skola strax. Känns helt varmt inuti.

Dock fortsätter jag använda mer och mer tabletter. En del på recept. Sobrilen, stesoliden och stilnocten (ja och så antippen och stämningsstab.) ...stilnocten köper jag ju även en hel del av brevid för att dryga ut då meeeeen...... men sen köper jag ju en massa annat trevligt för att dryga ut ^^ Det där jag dryga ut - det låter jag bli att tala om. DET är för myckert. DET behövar han inte veta. Inget för att det ska bli ngt tack o ajöss nu!!

Jag har nu alltså ej hetsat eller spytt på 1månad. Senast var den 7april. 29dagar. HALLÅ STORT?! SOM FAN! har väll inte hänt sen jag var 17 eller 18 typ.
Desto mindre lyckas jag äta (iinte riktigt mig emot^^) men jag försöker. Vikten skiftar lite beroende på vad jag ätit/inte ätit en dag/vätska etc. Idag 42.5 så lågt brukar det inte riktigt vara. Snarare 43.5-44 kanske.
Men dagens Bmi blir då 16.9. Inte så särskilt lågt. MEN jag har inte tränat på evigheter måste ta tag i det där! Urss!

Det var en lite välbehölig update det kände jag!

Håll tummarna för mig och "han" nu. För helvete vad förstörd jag blev. JAG BEHÖVER HONOM! Finns ingen jag gillat och klickat med på såååå många år.


KRAM PÅ ER!