incarcerated

Fuck. Mitt hår... förr eller senare tar det ju ut sin rätt att man missköter mat så in i helvete. Och jag är ju dessvärre sån som - mitt hår tar stryk. Periodvis sen jag var 17 så har jag tappat rätt så väldigt mycket periodvis, samt att det blir jätte torrt och går av. Ibland så pass illa att jag mer eller mindre varit tvungen till att ha extensions för att se normal ut.

 

Och nu senaste 2 veckorna ungefär har det bara sagt "poff" och det bara går av hårstrå efter hårstrå. Verkligen jätte jätte mycket. Är typ som jag skulle klippt av 20cm på stora partier på vissa delar. Och andra delar är stråna bara några cm långa totalt. Eller snarare över hela håret egentligen. Så ja... mitt hår har blivit väldigt mycket tunnare snabbt. Mitt redan tunna hår. Och jag känner ju hur torrt det är. Gah -.- Men får ju skylla mig själv. (Dags att inhandla extensions igen?? Inte haft på 2.5år nu typ. Men mitt hår... mår inte bra.)

Det är lite lustigt... att när jag på senaste månaden gått ner ett par kilo, och väger mindre än jag gjort på läänge. Inte jätte markant mycket mindre, men ändå mindre. Då får jag plötsligt mens?! Vilket jag inte haft på många månader. Sen kanske det visar sig att det är endast denna gång och sedan kommer det inte igen på flera månader det vet jag ju visserligen inte nu men ändå. Måste vara det att jag ändå förhållandevis hetsat/spytt mindre och att det varit fler tillfällen då jag faktiskt ätit och behållit när jag haft matlådor på praktikdagar (enformiga kyckling/tonfisk/lax med grönsaker typ. Eller bara en keso. Fantastiskt spännande, men antagligen så mer vitaminer och näring då). Och sen så även sista tiden av de några tillfällen av middagar med killen jag träffar. Eller också bara en slump, vad vet jag.

 

För några veckor sedan och dessförinnan sedan typ i december (!) har jag mer legat runt kring 47.5-49kg. Och så går jag ner några kilo på ett par veckor --> poff jag får mens. Så lustigt sammanträffande. Men skönt att veta att jag inte behöver väga massor för att få mens då, vilket jag befarat varit fallet innan då jag inte haft mens tidigare om jag inte vägt minst 50-51kg. Kanske inte massor i en dels ögon men jag har inte känt mig bekväm alls och jävligt jobbigt att känna att man om man vill ha barn i framtiden ska behöva gå omkring att vara "fet" för att det ska vara möjligt... men sen som sagt, det kan mycket väl vara en engångsföretelse. Så har det varit andra gånger jag fått mens. Har väll nästan aldrig haft någon mens direkt mer än lite sporadiskt och med många månader/eller års mellanrum. När jag var 16-17 hade jag väll regelbundet ett tag. Och några månder när jag var 21. Det är väll typ det. Nu är jag lixom 24 haha.

 

Fast om man bortser från att en dag vilja kunna få barn (OM jag lyckas kontrollera ätstörningar etc, vilket i nuläget känns rätt otroligt - men annars tänker jag ändå inte skaffa barn oavsett för kommer aldrig kunna vara en bra mamma i mitt skick) så hade jag mer än gärna skippat det helt! Känns äckligt, det är bökigt och jobbigt. Hormoner. Jag blir ännu mer nere och mår skit från ägglossning-mens, sämre hy, ont, svullen, trött. Nej ingen höjdare att vara tjej i det precis. Även det att det har en viss koppling till en negativ händelse för mig gör det också lite jobbigt.

Som jag skrev ... "kommer vända". Japp. Gångna veckan inte lika bra. Hets och kräkande mån, lör, sön, mån.

Även väldigt nere. Känner mig nu mer eller mindre hatiskt mot mig själv. Borta är det där osvullna ansiktet med kindben som trätt fram. Hej svullna spottkörtlar som ömmar igen. Fan också. Tar lång tid att gå ner någorlunda (verkligen inte helt men var fan så mycket bättre än det brukar vara!) - går på ett kick så är det back to hell -.-

Kroppen lika så. Inte megasvullen, men vätskebalansen störs direkt när jag hetsar och spyr, och då kommer svullnaden i ben och så som ett brev på posten. Blir sedan svullna när man går och står. Något som försvann när jag lyckades inte hetsa och spy under rätt många dagar. Sån himla lättnad att inte få den stumma onda känslan i benen. Och svullna känslan i resten av kroppen för den sakens skull.

 

Fastat idag. Kan inte med annat. Urs.

 

 

 

 

 

Senaste veckorna/månaden har jag en period där jag inte har särskilt mycket lust med att äta. Blir sällan hungrig. Men äter då jag allt för hungrig eller energilös - Ett äpple, någon proteinbar, en proteinshake, en förpackning bönor, en tonfiskburk. Något snabbt och enkelt för lite energi typ.

 

Och med undantag några gånger jag ätit med den killen jag skrev om tidigare som jag nu träffat lite. Det är väll de gånger jag ätit något mer matigt. Apjobbigt. (Har ju t.o.m druckit ett glas vin innan jag gått hemifrån bara för jag tycker det är jobbigt att äta på det där sättet... mer kalorier men tänker att det ska mildra ångestskenande tankar lite....gud. Plus 2 av tre ggr ett glas vin till maten där också. Haha gud!!) Men försöker att verka "normal". Vill inte visa hur knepig jag är med mat. Sen har jag som varit så illa tvungen att säga att jag inte vill ha någon rätt totalt dränkt i grädde och ost, det hade bara inte gått...  Men jag har fanimej verkligen bitit ihop här kan jag säga - tai: kyckling med grönsöker, ris och ostronsås (hämtmat så tack och lov bara att ta lite, inget restaurang upplägg á gigant tallrik!!^^), svampomelett hemma, pasta med kräftstjärtar i sås hemma (den var mest jobbig. Kunde inte ta så mycket sås men tror inte direkt att det iaktogs hur många skedar sås jag hällde på...).

 

Hetsa har inte heller känts särskilt lockande.

Har inte direkt försökt aktivt att gå ner i vikt - men i och med att jag oftast inte äter särskilt mycket alls - så då plötsligt går jag ju såklart ner i vikt. Verkligen inte mig emot ;P Men väntar mig att det ska vända när som helst. Är alltid så. Eviga upp och nerandet i humör och hur ätande/ätstörningen är i frekvenshet/utseende så att säga... men skönt dem här "paus"-perioerna eller vad man ska säga.