incarcerated

Anorexi/Bulimi/Psykisksjukdom

Långa dagar inom låsta dörrar

Kategori: Allmänt

Jaha... Snart har det gått 3veckor sen jag blev inskriven här på slutenvården på vuxenpsyk genom LPT. Hur ska man sammanfatta det? Suck och pust. Dagarna är sig lika. Långdragna och jävliga, fyllda med ångest och en bitterhet. Jag vill inte vara fast här på det vis jag är nu. Där jag känner att jag inte har någon talan. LPT, tvångsvård... vården som bedrivs för att göra mig bättre, friskare - sker utan att jag får vara med och bestämma kring den. Och vad bryr sig läkaren om? Siffror och matscheman. Det är vad hon ser till. 1kg/vecka upp. Ca 10% viktuppgång av kroppsvikten på 1månad. Det är vad som sägs/krävs..och annars.. Ja, vad sker annars? LPT. Jag vet inte vad som sker annars. Än så länge har det varit en såkallad successiv ökning av matschemat. Jag vill påstå en snabb jävla ökning. 4dagar på ett ca 800kcal. 8 dagar på ett ca 1800kcal. Och i tisdags böts till ett helvetes schema! Gud vet hur många kalorier det år beräknat till?! 2500? 3000? Någonstans därimellan skulle jag säga. Men jag kan inte följa det. Det är FÖR mycket mat! Vägning igen på måndag, även läkarträff igen - får se vad den vägningen säger då... 
Hittills sen jag kom in igen den 6e har jag gått upp 4hg. BMI för gårdagens vikt, 14.1. Men vågen hoppar. Den visade mindre i torsdags än i måndags, så det är lite förvirrande. Vad är vätska/mat i omlopp/vikt beroende på eventuella toalettbesök eller bristen på/fettvikt?! Men nu lär det öka. FÖR fort för att jag ska hänga med i svängarna. Mitt huvud, psyke och tankar. Känns redan förjävligt att trycka de mängder jag gör, hur jag ska få i mig enligt detta nya schemat känns omöjligt helt enkelt... Utan att spricka/må illa hela dagen/förgås i ångest totalt - det räcker som det är redan nu! Fan också. Men det är det schemat som är tänkt för att öka ca 1kg/vecka vad jag förstått... varfär så inrutat på att det måste vara just ett kilo. Suck. Jag hänger inte med. Jag är ledsen, men jag gör inte det bara... 
 
 
 
 
 

Ett inre lika kallt som en istid

Kategori: Allmänt

Hoppet är det sista som lämnar en människa sägs det. Men mitt hopp har sedan länge sinat...
Så varför sitter jag ännu här?
Med ett inre som kallnat och stelnat. Är det ens möjligt att någonsin återuppliva ett inte som nu mest liknar en istid? 
Hur får man egentligen lågan på det ljus som allt för länge varit utblåst och slocknat, att brinna igen? Går det?