incarcerated

Hemskt hemskt hemskt att försöka äta lite men inte spy. Går ju bra en stund..några timmar från att man försöker första gången. Sen kommer det. Svullnaden hejjsan. Hela nedre magen svullen som en ballong. Ont mellan varven med. Benen lika så. Höll på dö under 2.5h föreläsning med bena neråt och stilla hela tidena idag i skolan.

 

Igår intogs: 4qournfiléer, 1burk tonfisk och 3coctailtomater.

Idag: aminosyror vid träning, 1proteinshake direkt efteråt och lyxade senare med en proteinbar. (Som dock av kolhydratsmängden på 22g stor del kommer från socker. MEN tyckte det var värt det för lite återhämtning + stilla sug men ändå få något bra av det, nämligen dem 20g proteinen som den innehöll. Bättre än en kexchoklad!)

Och ska nog ta en till proteinshake alternativt tonfisk eller keso strax.

 

Och jag vet. Om jag aldrig orkar med att "ta mig i kragen" och se till att äta och härda ut, utan att börja spy eller hetsäta och spy... så kommer det vara så här för alltid. Och så fort jag äter och behåller kommer kroppen reagera så här. Svullen, ond, gaser, total förstoppning, ovana tarmar och matsmältningssystem som slår totalt back ut... (och hurvida jag dragit på mig betående magproblem med alla år av ätstörningar, det låter jag vara osagt. Risken är ju rätt stor för det. Men det vill jag inte tänka på i nuläget...)

 

Mars imorgon. Gud vad tiden rusar...

 

 

 

Waay förnyat stilnoct recept <3 Nu höjd dos till 10mg istället för de ynka 5mg's tabletterna jag fick sist.

Inatt får jag förhoppingsvis somna!

 

Nu väntas föreläsning i skolan.

Alltså gud... får ångest varje gång jag ser mig i spegeln. Och nu snackar vi inte kroppen (fast den orsakar ju också ångest) utan mitt ansikte. Jag är verkligen inte snygg. Tvärtom. Vill ändra på mer eller mindre allt. Velat i mååånga år. Ser bara brister överallt. Halvt deformerad mer eller mindre.

Som sagt, hela ansiktet känns som hängigt och pluffigt (och prickigt). Om jag inte håller upp ögonbrynen och spänner ansiktet så jag halvler lite.... ser jag verkligen hemsk ut. Hängig och sur. Och inte har jag begåvats med något fint hår heller som kan rädda upp det hela. Nix. Tunt och spikrakt (och allmänt dålig kvalite antagligen tillföljd av min kassa kosthållning).Jag undrar vad folk egentligen tänker när dem tittar på mig?

 

 

Fy fan.

 

 

 

 

 

Körde på fasta igår. (Efter att ha hetsat och spytt under lördagen).

 

Idag har jag druckit en massa proteinshakes .. eller ja, 2.5portioner.Och lyxade med en keso mellanmål blåbär/tranbär/hasselnötter efter träning.

Ligger på 530kcal. 83g protein. Men känns ändå som jag kommer svälla och gå upp! (Men rent logiskt bör jag ju gå upp mer av dem hets-/kräkdagar jag har...)

 

Och nej, jag är inte dum i huvudet. Jag vet att 530kcal inte är mycket. Jag vet mycket väl att under mina hetsdagar sugs betydligt högre siffror i kaloriväg upp av kroppen. MEN det känns annorlunda. Då hetsar och spyr jag och skiter i allt. Just då i alla fall. Men när jag försöker äta lite vanligt, blir jag så jäkla stissig och det snurrar runt i huvudet och jag känner omvartannat: "borde inte ätit något alls", "måste äta åtminstonde något och satsa på protein... tänk vad musklerna kommer förtvina annars", "äter jag lite kanske jag klarar någon dag extra utan att hetsa och spy", "shitt min mage kommer inte bli rolig. Vet ju att min mage ofta reagerar nå kollosalt av att behålla....."

BAH på mig själv. Helt enkelt.

 

 

 

Träning. Gick skakande därifrån. Perfekt.

Aminosyror under träningen.

Intag av en proteinshake efter.

 

1glas vitt vin. 3kycklingbitar modell typ stora tärningar,4 kalamata oliver, någon sallad med typ sallad, avokado, bönor, 3 soltorkade tomater och en skiva baguett med räkor på. (Obs. Räkor. Ej flottig skagen^^)

 

Kalorier? INGEN aning. Ångest... njaa inte så... inte över maten i sig... mer det att jag är så ovan att äta med folk, att allt som växer i käften på mig och det är svårt att svälja ner! Det kan man inte tro va? Jag som vanligtvis mer eller mindre inhalerar mat under hetsätning. Men det är en annan sak när man ska sitta med folk och äta på normalt vis.

Men nu har dock ångesten hunnit ikapp. Inte för att jag oroar mig över att det var massor av kalorier, för det tror jag faktiskt inte att det blev. Men jag är ju inte van att behålla. Min mage är svuuulleeennnn. Lär inte vara bättre imorgon heller. Då lär det hunnit bli vätskaansamling lite här och var. Underbara bi-effekt av ihärdigt bulimiande:D Inte nog med att man blir svullen många gånger efter hets och kräkande. Nix, man blir ommöjligt ännu mer svullen av att behålla mat i normal mängd och inte kräkas! Wiho :) Som om jag någonsin kommer orka med att verkligen ta mig ur detta. Och ta mig förbi veckorna av konstant svullnad och skvalpighet under den tid det tar för kroppen att återhämta och återställa sig med vätskesammansättningen i kroppen efter allt misshandlande med bulimi. Nej det orkar jag inte. Funderar starkt på hets imorgon - och sen typ fasta därefter igen.

 

Och jag är hungrig nu också.. gah.

 

Ensam.

Jag är jävligt ensam. Vill inte erkänna det för mig själv. Allra minst för andra.

Ensamheten har jag skapat själv genom de murar jag byggt omkring runt mig.

Genom att hacka ner på mig själv så att jag tror att ingen kan tycka om mig, vilja umgås med mig eller .. tycka att jag ser bra ut utan lager av smink, tillfixat hår och snygga kläder.

Har intalat mig själv så länge nu att om folk vet vem jag verkligen är skulle de aldrig vilja umgås med mig.

Har intalat mig själv att jag inte kan prata normal med folk. Att jag inte kan skratta på riktigt så pass som krävs.

Så jag skapar otroligt sällan några närmre kontakter med andra längre. Jag vågar inte.

Försöker jag inte kan jag inte få smällen att dem inte tycker om mig om dem lär känna mig.

Låter jag ingen komma nära inpå - kan jag fortsätta ha mitt jag i hemlighet.

Dem jag umgås med här i denna stad, är i stortsett då jag är i skolan bara. Och där är det ingen som ser att jag när jag är hemma i min lägenhet hetsäter och spyr omkring 10-17gånger i veckan.

Skam.

Närmar mig 24. Trodde jag skulle kommit ur detta vid det här laget. F a n .

 

Fast ikväll ska jag umgås. Med dem från min basgrupp. Kul? Nervöst? Ångest? En blandning.

Varför? Jo... för det är någon jävla buffé kör!!! Man köper ett glas vin/en drink för 100kr och sen ingår buffé typ. När föreslaget kom upp på tavlan satt jag bara tyst... men kan inte avstå. Måste leka social. Leka normal. Leka glad. Ibland kan det ju t.o.m vara sant och verklighet. Ibland.

 

Ska iväg och träna nu. Annars klarar jag aldrig ikväll,

 

Ps. Skakar förövrigt i hela kroppen. Plus kallsvett. Plus illamående. Antidepp medicinen (Råkade sluta ta den i typ 14dagar... och sen började jag igen för någon dag sen. Så nu börjar dem biverkningarna om igen!) + preworkout-piller.

 

 

4 dagar hetsfritt. Bra jobbat med tanke på att det var typ 1månad sen det gick så pass många dagar.

Igår bestod maten av 200g gröna ärtor och 150g tonfisk.

Men idag står hets på schemat. Vräka i mig allt jag kan tänka mig. Spy gång på gång. Sen vakna svullen och dan imorgon! Låter väll som en bra lördag ;) ? hatkärlek.

Well.. inget hets på 3dagar nu i alla fall.

 

Tis: Lite frysta grönsaker

Ons: Lite frysta grönsaker

Idag, Tors: 1proteinshake + 150g minikeso efter gymmet.

 

Nödvändigt. Då jag känner mig som en tjock, svullen flodhäst typ :) Gått upp ca 1.5kg de senaste 2veckorna. Kanske inte jätte mycket, men på så pass kort tid så, jo. Känner det på ben, bröstkorg, höfter, mage. Känns dock snarare som 5kg men det är väll bara min hjärna I guess... Men viktuppgången är precis vad jag förtjänar efter hets och spyende till förbannelse. Men nu måste skiten bort från min kropp! Är ju inte heller allt för långt tills vårsässongen kommer... Alltid lika skrämmande. Även om jag egentligen älskar våren.

Men hjärnan vill helst av allt få gå loss på ost, pasta, bröd, falukorv, glass, jordnötter, godis, choklad... you name it.

 

S u c k .

 

Eftersom jag senaste månaderna varit rätt dålig med träningen... så stod jag idag och spegalde, spände, vred, kollade, iaktog, dömde, (fotade...resulatet av det ser ni nedanför).

Det värsta med när träningen blir lidande och lite bortglömd - är dels att bulimin på köpet blir ännu värre pga att jag känner mig kass som inte tränar som jag brukar. Och dessutom tappar jag som en del av mig. Träningen är ju det som vanligen brukar vara motiverande, kul, givande, peppande... så när jag inte ens pallar bry mig om det - då faller jag som längst ner i den där avgrunden.

Men jag måste ta mig upp igen nu. Måste få lite mer ordning på tillvarron. Och med det tänker jag: Få in träningen som den ska vara igen + minska hetsätandet åtminstonde.

 

 

 Mjuk ofast kropp (Mest ångestframkallande i kroppsväg som finns!) Futtiga patetiska muskler. Inte alls lika underhållda som de varit tidigare... Skärpning fröken!

  

 

 

 

Hej! Längesedan - jag vet.

Livet är sig likt. Kämpar på med att få skolan att gå ihop med bulimilivet (som eskalerar).

All min "lediga" tid går åt till bulimin. Hetsar spyr hetsar spyr hetsar spyr. Hjärnan är insnurrad i det totalt nu. Nästan ingenting annat får plats i mina tankar. "Vad ska jag köpa? När ska jag hetsa? När ska jag inte hetsa?"

 

Godis, choklad, glass, falukorv, spagettiringar i tomatsås, bröd, lätta, ost, chips, jordnötssmör, nudlar, färdigmat, frys pizza, havregrynsgröt, yoghurt, flingor, socker, semlor, wienerbröd.....

 

In och ut in och ut in och ut.

 

Undanflykter och små lögner för att undkomma social kontakt (utöver de obligatoriska tillfällena i skolan). Har ingen ork eller tid utöver. Allt för mycket tid till hets och kräkande. Vill inte, orkar inte, träffa någon.

Eremit? Ensamvarg? Psykfall?

Kommer förbli ensam i hela jävla livet för att jag inte kan ta kontroll över detta. Både vad gäller vänner och andra relationer. Jag menar, hur i hela helvetet skulle jag någonsin kunna ha ett förhållande med någon? Leva med någon? Och bulimia mig samtidigt? Ingen skulle kunna få så mycket uppmärksamhet av mig som man förtjänar i ett förhållande. Skulle aldrig vara en bra partner. Inte som jag är och lever nu. Vore inte ens rättvist mot den personen. Och någonstans på vägen har jag väll börjar acceptera det. Söker inte kontakt. Särskilt inte i syfte att finna någon form av relation baserad på kärlek. A l d r i g !

 

 

Men jag fortsäter med skolan... försöker väll intala mig själv att det betyder något för mig. Men jag börjar tvivla allt mer. För även om jag lyckas ta mig igenom utbildningen (Vilket är ett jäkla stort om, med tanke på att det är 2år kvar). Och sen då? Hur ska jag med mitt liv klara ett heltidsjobb? Säg det.

Förvörigt är jag livrädd att någon granne, eller störningsjour ska plinga på dörren och klaga. Ingen aning om grannarna hör mig spy dagarna i ända. Kanske? Mycket möjligt? Kan man bli vräkt då tro?

Någon plingade på hör igårkväll. Vågade inte öppna dörren. Vet inte om jag bara är paranoid... men känns som det mycket väl skulle kunnat vara för att någon har klagomål. (Fast igår sysslade jag inte med hetsande eller spyende. Men har ju gjort det andra dagar. Som i söndags. Och ikväll).