Vikt imorse 36.0kg. Bmi: 14.4
Inom mig pustade jag ut efter att inte kunnat kliva upp på den där vågen sedan torsdagsmorse då jag åkte hemifrån. Men vad visade vågen i torsdagsmorse? Det minns jag inte. Det var mer, men vad vet jag inte. För det stod i den telefon som blev stulen i fredags då jag var i Stockholm. Min 3veckor gamla telefon. Hurra.
Tors-sön var jag hemifrån. Vi kan säga att i det stora helva var det katastrof.
Bröllop för en av mina bästa vänner. Som jag istortsett missade allt av.
Varför?
1. Det gäng jag tillhörde som åkte bil missplanerade och kom typ 20min sent till kyrkan. (Fan vad jag grät, folk trodde jag var rörd men jag var så jälva ledsen över att ha missat sån stor del av en av mina bästa vänners bröllop).
2. När det var dags för att gå in till festlokal/matlokal går jag och en annan vän dit efter att ha lämnat av lite saker i hennes "rum" (fanns anslutande hotell). Och vi ställer oss innan vi går in och kikar på bordsplaceringen. Kring mitt namn ser jag bara en massa andra namn jag inte har en aning om vem någon av dem är. Inte en aning alls. Jag känner igen ett namn som sitter en person bort från mig till vänster. En tjej från gymnasiet bara, vi var aldrig några nära vänner men visst vet jag vem det är, absolut, men vi är inte nära, inte alls så. Jag får direkt panik och börjar grina och säger något i stil med "jag kan inte, jag kan inte gå in, jag har inte en aning om vilka det där är, asså jag äter typ inte, jag klarar inte av det.....". Allt slutar med att jag sitter storgråtandes på min väns lilla hotellrum underkvällen istället. Tar en hel del ångestdämpande. Missar alltså allting. Klarade det inte. Skulle jag sitta där? Stirra på tallriken? Och bland folk jag inte har en aning om vilka det är? Folk som inte har en aning om vem jag är, eller om mina issues.
Sen var det ytterligare skit också. Med familjen.
När jag på söndagen träffar delvis av min familj - en syster och mamma och pappa är det skrik och gråtande. Delvis för att dem inte träffar mig så ofta och tycker jag ser hemsk ut. Men mest för att jag säger att jag inte alls vet om jag tänker lägga in mig.... Att jag knappt vill. Etc Etc. Sas mycket.
Jag blir jämförd med att jag ser ut som jag kommer från autostitch enligt pappa (Jo, tjena). Samtidigt som han naturigtvis skriker skriker skriker. Säger att jag ju inte knappt kan prata rent - jag skyller på att mina stämningsstabiliserare har som biverkning att man kan få svårt att artikulera sig (Halvt sant, för dem har den effekten och det är lätt att glömma ord osv...stammar). Men okej, sen berodde det väll säkerligen också på alla de tabletter jag petar i mig men det kan jag ju knappast säga....
Varit hos läkaren idag.
Pratat med om denna inläggning som ska ske då antagligen nästa vecka. Start måndag beroende på om plats ledig, annars tisdag/onsdag. Men preliminärt måndag och tanken är att jag ska träffa henne kl 10 för "inskrivningssamtal" typ.
Men hon vet att jag är osäker.
Satt där grinandandes.
Hon sa att om jag fortsätter gå ner, fortsätter svälta, så kommer hon inte att kunna skriva ut varken de antideppressiva eller stämningsstabiliserare jag har - då de har en biverkning: Hungersdämpande = ännu mer panik!!! (Vad fan de antidepressiva har jag ju haft i typ 2 år nu?! och de stämningsstabiliserarna i typ 1 år och 2månader.. jag har ju inte varit på denna vikt hela tiden så beror ju knappas på det!!!!!!!). Men jaha, välkommen självmordstankar x tusen och en ännu mer fucket up jag då alltså om det sker.
Hon sa även att om jag hoppar denna frivilliga, och fortsätter att gå ner (vet dock inte till vilken vikt eller bmi etc som det innebär, för så noga gick hon inte in på det) så kan hon skriva vårdintyg och LPT:a.
Men då sa jag (mitt mogna jag) - "att ja, men då är det väll bara för mig att inte komma hit mer sen, så kan det inte ske!"
Jag vet bara inte.
Jag orkar inte med allt den där kontrollen som tas ifrån. Frivilligt visst. Men tusen regler och knappt ngt får man ju ha hand om själv - det vet jag ju. Inte ens en vanlig nässpray eller xerodent muntorrhets tabletter!!!
Frigång... mm joo visst...mellan måltiderna som är en miljard stycken och ofta så blir ju inte mycket av det heller.
Och vikt. Jag är ju livrädd. Jag vill inte se siffror stiga.
Och mina tabletter. Mina tabletter dem inte vet om. DEM är en enorm jävla faktor dem med.
Dirkekt jag gick därifrån var jag så uppstressad, panikik och upprörd... så back in to old habbits. In på ica. Godis, bröd, choklad, ost, delicatobollar, lasagne, yoghurt. FY fan. Inte haft en sån vända på över 2 månader. På över 2 jävla månader har jag inte sprungit till ngn affär och handlat in hets.
Äta och kräkas i 3 omgångar.
Upp på vågen. Se till att det är lika eller mindre än i morse.
Nu mår jag ännu mer skit. Och trots att vågen visade mindre än i morse, så har kräkts upp vätska med - funderar jag ändå på att ta en dulcolax - mest i syfte att fucka up kaliumet lite extra! (För det tyckts inte höjas ändå av all denna tid då jag inte hetsat eller spytt knappt alls...har väll nu då med inräknat idag skett på 3dagar. På 69 dagar och förutom idag har det då varit typ spy efter "överätning" på mer nyttigare saker - inte som det här idag, inte så här som det alltid vad förut. URS). Fast jag ska väll låte bli....blir ett helvete imorgon....
