Den finaste julklappen, den finaste presenten och det finaste smycket jag nu mer äger. Ett enkelt halsband. En kedja med ett hänge med en text ingraverad från min syster. Sisters in arms. Det är från en låttext. Med väldigt mycket betydelse i dem orden.
När jag bodde hos dem 2012. Och hon tillslut inte orkade mer - bulimi tär på fler än den som är drabbad. Och jag blev utkastad, och hade då blivit hämtad hem till mina föräldrar istället. Så hade från ingenstans hennes mobil som hon inte använt på länge (hon har flera stycken) gått igång med denna låt spelandes på spotify: Calaisa - Sisters in arms. Så sjukt, konstigt och sammanträffande.
Dem kom sedan hem till mina föräldrar där jag mer eller mindre legat i sängen i dagar väldit deprimerad över vad som skett. Och hon spelade denna låt på mobilen i högtalare och gav mig hemnyckeln hem till dem. Jag fick en andra chans att flytta tillbaks hem till dem.
Så ja... dem orden har sedan fått rätt stor betydelse. Systerband. Systerkärlek. Att finnas där. Hon för mig, jag för henne. <3
It's taken me some time to find my own way and peace of mind But when the nights felt oh so long you made me carry on and on You should know that every day I will help you find your way This might be an old cliché But I don't know what I would do if I can not be there for you Nothing in this world could ever change You have allways been my brightest star My guiding light I know you are there when I need you the most I know you as I know myself even if we fight and yell I love you, you know that we are sisters in arms We have walked a million miles, a hundred tears, a thousand smiles There's been good times, there will be bad
Det är en jävla zombie som rör sig här "hemma" hos mina föräldrar.
Fett hår, inte tvättat sedan julaftonsmorgonen. (Men jo, jag har duschat kroppen).
Samma kläder har jag haft varje dag. 25-28e. Förutom en kort sväng då jag lämnade huset i fredagskväll.. desperat vid 20.30 på hetsinköpsjakt!
Jag rör mig typ mellan säng-kök-toa. Kanske försöker jag agera lite social med familjen en stund i soffan eller till bords... känner mig mest ansträngd. Och snart är hetshamsterhjulet igång igen. Sedan ena systern med familj åkte hem till sin stad igårförmiddag, har jag istortsett inte gjort annat än gömt mig på det "gästrum" som jag nu fick ta över (dem hade det innan, och det har inte direkt funnits någonstans att gå undan på), utöver då jag härjar i köket eller står och spyr inne på någon toalett.
Mitt ansikte har svällt upp. Konstigt efter att ha spytt flera ggr per dag efter ordetnliga hetsar, varje dag, i en vecka i streck? Nej inte direkt. Vätskebalansen i min kropp ska vi nog inte tala om för tillfället. Min energi är i botten. Så jävla trött. Vill helst bara sova egentligen. Ändå finner jag kraften att hetsa och hetsa gång på gång. Men det är väll ungefär dit det sträcker sig.... tröttheten kommer ju av att man blir sjukt trött och utslagen av att gång på gång hetsäta och kräkas.
Min sista förhoppning är typ måndag imorgon, ny vecka, nya tag.... annars bör jag väll åka hem till mitt igen. Men denna visit här har varit så jäkla hopplös att det är sorgligt. Inte för jag riktigt förväntat mig annat heller. Men nu har jag även hamnat i läget att det känns så jäkla jobbigt att ens packa ihop och ta mig till flygplatsen. Vill knappt lämna sängen ju!
Plus ... jag vill inte behöva träffa någon i min hemstad heller. Inte i nuvarande skick. Svullen och dan. BLÄ.
Den 23e när jag gav mig ut på sista julklappshandling så vad gör jag mot slutet ? Slinker in på ica. En stor påse godis och ett 6pack med delicatobollar. På väg hem svängde jag av nära föräldrahemmet mot vägkanten och mölade i mig i mörker. Körde sedan hem sista biten och in på badrummet och spydde. Även på natten en till hets.
Julafton då? Även där natten en hetsätning. Ingen julafton utan att kräkas. Har jag väll inte haft sedan jag var en sisådär 17 så varför i år? Nä absolut inte.
Och igår? Hets då med. Både på kväll och på natt. Kom inte i säng förrän 05 med anledning av det.. inte för att folken omkring direkt hindrar. Men äntligen där vid 02 fick jag ensamma timmar "Halleluja!".
Hunnit med att hetsa och spy idag med. Tortillabröd med smör, pepparkakor, mjölk med musli.... hatar mig själv!!!!!!!!!!!!! FET SVULLEN VIDRIG ÄCKLIG !
Sitter på badrumsgolvet i föräldrarnas villa... hetsäter vispgrädde (ovispad) med musli och socker. Grädde!?? Ja. För att jag kan. För att det fanns. Snart 5dl grädde. Fy fan. Innan detta flera frukost crackers med lätta och ost.... ska spy snart. Äckel!!!!!!!
Natten var också hets.
Tänker inte stanna här över nyår. Inte en chans i helvetet! Vill åka hem nu på en gång egentligen.
Haft sista skoldagen idag för ett tag. Åker "hem" ikväll. Får ångest och blir illamående av bara tanken. Jag vill inte. Folk omkring hela tiden. Fira jul... P A N I K ! Jag vet hur det kommer bli. Jag vet hur det alltid är där. Förjävligt.
Fuck it. Ser inte fram mot det alls. Vill inte alls lämna min lägenhet, min trygga vrå. Helvetes jävla piss.
Hur fan ska jag stå ut där?!
1. Värdesätter ensamhet
2. All mat jag inte kan hantera. Yoghurt, bröd, ost etc som alltid finns i hemmet.
3. Fira jul - aha? Sitta och äta............... HJÄLP.
4. Hetsäta och spy och ha mig och veta att familjen kommer veta och höra.
5. Känna mig instängd då jag inte har en egen lägenhet att spela på utan det blir att jag stänger in mig i ett litet rum för att få vara ensam och ifred.
6. Mitt gym!!!!!!!!
JAG VILL BARA STANNA HÄR ! SKIT SKIT SKIT SKIT SKIT!
Kaffe idag. Ja och en tomat med föresten. Sketa hungrig - eller mer frusen och energilös kanske.... och fläbbig. Syns dock inte på bilden. Bra vinkel. Lång oversizad skjorta.
Han kommer ikväll. Sover inte här dock. No no det vill jag inte.. har skola imorgonbitti vilket är en bra ursäkt ihop med att jag inte sover bra med andra. (Att jag är lite speciel har ju framgått hmm). Och han har jobb. Och hund hemma. Så ja... det är vad jag säger om han skulle typ fråga.
Måndag 1/12 - Söndag 7/12: Hets och spyfritt. Kände mig pepp på att försöka låta bli! Mån+tis fasta. Ons-lör mellan 300-1000kcal. Och sön överätning sent på kväll/tidig natt på nötter, torkade fikon, keso och fetaost...vilke satte bollen i rullning inför dagen efter tyvärr. Svullen äcklig ångestfull och dan!)
Måndag 8/12, tisdag & Onsdag - hetsa och spy alla dagar!
Torsdag - fasta
Fredag - fasta fram till kvällen. 250g minikeso och 2 proteinbars (lowcarb åtminstonde...)
Lördag - hetsa och spy.
Söndag - fasta.
Måndag 15/12 - kaffe kaffe ännu mera kaffe... fram till kl 21.00. 250g minikeso och en näve salta mandlar. Som slutade i att 175g salta mandlar var i tuggade en dryg timme senare. Som resulterade i ångest. Som resulterade i "ÄTA MER". En burk tonfisk. Inget mer hemma. Klockan närmar sig 22.30. Raska steg ner till ica innan dem stängde. Hemma vid 23 igen och hetsade och spydde på godis, choklad, delicatobollar, yoghurt och nötter. Diskade, duschade och stirra på datorn i sängen. Sen började jag om igen inatt efter 02. Wtf! Kvarvarande godis, choklad, yoghurt, 250g minikeso och även en burk med räkor.
Uppe till natt blir morgon pga hetsätning och kräkande och undanplockande ! Kommer vara pigg och gla i skolan imorn. Ooja! Klockan är efter 05 nu... Fan vad trött man blir. Jag är slutkörd!!
Blir ju inget annat än vatten och kaffe i alla fall resten av dygnet..
Orkar inte detta upp ner upp ner. En bra dag. En katastrof dag. En bättre vecka. För att störta rakt ner i avgrunden igen. Planera? Ha ett liv? Nej inte direkt va.
Hetsäta och spy. Handla upp en massa pengar fast ekonomin krisar så in i helvete och jag knappt har några pengar alls. Ändå kan jag inte låta bli att gå ner till affären när den där bulimi-viljan inom mig sätter igång. Jag vet att jag inte borde, jag vet att jag inte har råd egentligen, men jag bryr mig inte.
Fasta och kompensera. Träna. Till vilken nytta ?
Men jag är fet fet fet.
Typ gått upp 2 kg på senaste eller något och jag hatar mig själv. Känner mig som världens fetaste! Även om jag för inte alls länge sedan vägde mer än så här och gjorde det under en lååång tid. Han ju vänja mig vid en lägre vikt så nu känner jag mig som världens jävla äckel! FUCK THIS SHIT!
Och hur lätt är det att upprätthålla ett dateande med detta mående och svängande? Inte fan vill jag bli rörd när jag känner mig så här. Och dagar jag är svullen är det ju uteslutet. I helgen gick det bra för då hade jag lyckats inte hetsa och spy ett par dagar där i veckan så vätskesvullnad var borta så kände mig ok i alla fall. Men nu har jag hetsat och spytt mån-ons. Känner mig som ett jävla äckel. Träffade honom idag - men ville egentligen bara gå och gömma mig. Finns inte på kartan att jag i ett sånt här läge skulle sova ihop. ALDRIG i hela mitt liv!
Ska ha lite glögghäng (jag dricker inte ens glögg men det är en annan sak;P) med vänner med knytis till det. Jag snabbade mig med att stå för glögg och det där man slänger ner i glöggen, tänkte det var mest safe att slippa vara den som skulle stå för typ; pepparkakor/julgodis/bullar - vill jag inte köpa hem!! Morsning ! Hur kunde jag ens tro det. Kände mig inte hetsbenägen när jag var i butiken, tänkte att jag kunde köpa det som igårkväll, till idag eller tills ikväll då. Ett dygn kan det väll vara hemma trodde jag? Jojo. En påse med russin och mandlar. Visst fan satte jag i mig hela den påsen igårvkäll - i ett nafs! Just because! Den fanns ju där lixom. Jag visste ju det.....så det gick inte så bra med att låta den bara vara där. Men kunde hejda mig själv från att typ kuta ner till affären och handla all möjlig mer skit sedan. Istället gick jag till gymmet. Men urs vad ångest. Och magen blir inte jätte glad av uppskattningsvis 150g russin och 50g mandlar heller !
Skulle gått på den tanken jag hade att låta bli att köpa det innan och ta det på vägen dit idag. Vilket jag nu kommer få göra ändå!
Ska gå och träna nu.
Tjock Fet Äcklig Och svullen äcklossnings Kossa. Typ :)
Matdagbok senaste dagarna:
Mån-Tis: Fasta
Onsdag: 16:00 375g keso, 1sharonfrukt.(Tanken var att bara äta den ena av 2st 250burkarna efter träning. Så blev det inte utan gick ju lös på den andra med! Ångest!!!). Och sen vid kl 23-00: resterande 125g keso, 2sharonfrukter, 2kiwi (japp gick helt överstyr denna eftermiddag/kväll.. Ångest som fan sedan! Men ja jag hade ju fastat där innan så har väll sin förklaring kanske)
Torsdag: 250g keso - sedan den jävla påsen med kanske 150g russin + 50g mandlar
Ahaja..ytterligare förklaring till så jävla svullen: Antagligen ägglossningsdags -.- Och när jag kollade kalendern senast oktober och november har det varit samma läge precis i början av månaden. B a j s känns inte som det är annat. Detta är 3e månaden på raken i så fall som jag får mens, även om det kanske inte direkt blöder jätte "normalt" sen. I alla fall inte sist Borde var glad (?) med tanke på att det där innan var flera flera månader tidigare jag fick. Och där innan lika så. Mens är inget som brukat tillhöra mitt liv lixom, och om det gjort det har det kommit typ en enstaka gång för att sen inte komma igen på x antal månader, vilket brukar vara många månader. Men jag har redan tröttnat big time. Känns inte som det är annat än vara svullen och ännu mer deprimerad och påverkad.... jahapp då väntar en sisådär 10-14dagar med extra svullen kropp av den anledningen nu också då! Jag vill inte vara kvinna!!!! Eller jo men inte fertil kvinna. Helt jäkla onödigt framtills eventuella barnplaner och några sådana planer finns då inte på kartan på x antal år! När kvinnliga hormoner är bajs. Får mig bara att bli mer deprimerad, känna mig fet, få dålig hy, bli sjukt jävla söt-salt-choklad sugen (dock kommer det närmre mensen sen).
Vart på vägen accepterade jag det här som mitt liv?
Förra veckan hetsade och spydde jag Tisdag, torsdag, lördag och söndag. Med andra ord var det måndag, tisdag och fredag jag hade fria dagar. Ja, fria är dagarna jag "bokför" dem som. Jag skriver alltid ner hur många gånger och vilka dagar jag hetsar och inte. Detta för att se om förändring sker. Kunna se eventuella mönster. 12 gånger hetsade och spydde jag förra veckan. Och det är ju inte så att jag hetsar 3 skålar fil och flingor lixom. Nej, en hets innebär ju vräka i sig tills det absolut inte går mer, tills det knappt går att stå, andas och tills man känner sig helt vimmelkantig. Typ som igår, en halv falukorvsring, 800g potatisgratäng direkt ur påsen utan att värmas, 400g choklad och en massa godis och en massa dricka på det... en normal människa får ju knappast i sig det i ett kör.
Jag är helt vansinnigt svullen. Så här svullen har jag inte varit på länge faktiskt. Var det redan igår när jag påbörjade hetsdagen (hetsade även lördagen). Var även något svullen redan i fredags och då var jag på kvällen ute och drack (och rätt mycket. Ett glas vin, en kaffe med whiskey, 3 öl tror jag...) så kan tänka mig att redan där efter var vätskebalans ännu mer påverkad med. Och sen istället för att typ återhämta mig från det genom att dricka vatten och så, körde jag igång genom att hetsa och kräka och ha mig hela lördagen, hela söndagen. Hade ju dessutom hetsat på torsdagen med. Så nu är jag så jävla extremt svullen så vet inte vad. Från fredag till igår sa det typ "poff". Kunde inte låta bli att dra fram måttbandet och mina lår hade på riktigt expanderat 3cm från bara fredagkväll-söndagkvällen. Sjukt! Vågen kan glömma att jag vågar ställa mig på. Både kropp och ansikte är helt uppsvällda. Säkerligen inte heller bara vätska. Ansiktets drag totalt borta, runt och pluffsigt och mina ögonlock ser typ ut som om jag fått en allergisk reaktion. Jävligt vackert. Kroppen ska vi knappt tala om - jisses den värker och spänner något fruktansvärt och huden känns typ öm att ta på. Satans obehagligt! VARFÖR GÖR JAG SÅ HÄR?! För jag är inte värd annat? För jag vill gömma mig bakom att må så pissigt det bara går för att aldrig tänka något ingående jobbigt mer än känna ångesten över detta? För att jag annars upptäcker hur tom jag är? För att jag inte klarar av att vara i livet? Jag vet inte men... ändå vet jag kanske.
Det blir inte bättre. Hur skulle det kunna bli det? Försöker jag ens? Nej inte i nulänget i alla fall.
Inte hur mitt face ser ut idag kan jag ju säga. Fredagskvällen innan svällandet riktigt satte igång... hua! ÅNGEST. Känner mig 10kg fetare i ett kick.
Idag har jag haft en sådan dag då jag känner den där "hyperheten" komma krypande - underbara känsla vad jag saknat dig! Snälla var här imorgon med. Jag behöver dig! Har haft för mycket av att ligga och kräla i ett nattsvart hål.... behöver få komma upp till någonslags yta igen. Snälla snälla snälla?!
Har träffat honom idag. Han är så himla fin. Men jag har så svårt att klara av att ses många gånger. De senaste två veckorna (innan denna vecka) har vi setts väldigt lite. Det var bättre innan. Vad hände sen? Har svårt att förklara vad som sker med mig. Förändringen som måste märkas av och till. Känner mig dum. När vi setts på senaste har det varit jobbigt och jag har fått kämpa med minsta rörelse av mig .... men bitit ihop för att inte visa det. Hatar att det ska vara så. FAN vad detta mående förstör. Vad är det för jävla fel på mig?
Träffar en fin människa, någon jag tycker om, men jag har för jävla svårt att öppna mig och släppa nära inpå.... jag låser mig. Är dessutom livrädd för att delge denna sidan av mig - det är för mycket skam i det hela och jag kan bara inte. Det gör väll att det blir en blockering i sig att öppna upp. Sen finns det hela tiden det att jag inte tror att det kommer bli långvarigt, och jag vill inte bli sårad, jag vill inte göra något som kommer få mig att må sämre, därför vill jag inte släppa nära inpå, inte göra mig sårbar, inte på någotvis ge en öppning för att bli skadad på något sätt. För jag vet hur jag tidigare tagit smällar och jag tar inte smällar bra.
Men detta blir ju ett enormt hinder och det gör att man, jag, förlorar på det. Att inte våga. Att skärma av. Att vara sluten. Kan inte visa riktiga känslor eller delge dem (kan jag ens känna dem? Jag vet inte faktiskt?). Jag blir ju på något sätt frånstötande. Ändå säger han att han tycker så mycket om mig. Att det inte gör något att jag har svårt att öppna mig, att jag har svårt att uttrycka mig... men det kommer ju inte räcka tillslut. Och än värre - hur jag kan känna med det här att bli rörd många gånger. Inte alltid, men ibland, vissa dagar har jag ju vansinnigt jobbigt med minsta lilla beröring. Och jag har inte överhuvudtaget sagt något om detta. Men paniken som jag får... knappt att jag står ut. Och det förstör ju verkligen.
Svår tid. Depression värre än vanligt. Varit väldigt tungt med press med praktik och skola. Haft det svårt att orka ta mig dit, men jag har gjort det för det absolut mesta. Igår gick jag dock min sista dag på praktiken, skönt. Men nu väntar denna vecka med massa skola - stress igen. Hetsar massor. Hets hets hets kräkande i mängder. Pengar i massor som spenderas iväg. Pengar jag knappt har.
Mår I N T E bra.
Önskar någonstans att jag hade förmågan att bara svälta mig. Men jag kan ju inte det. Och samtidigt... den tillfälliga "kicken", tillfälliga försvinnandet in i den där bubblan i hetsstunden... bara tugga i sig godisbit efter godisbit, chokladkaka efter chokladkaka, smörgåsrån med ost och glass ..... jag typ lever för det. Så hemskt är det ju. Patetiskt om något.
Till och från de senaste dagarna har jag stickningar och domingar i ansiktet. Är väll vätskebalansen som störts av hur jag håller på. Inte så konstigt. Huden i ansiktet är inte heller i sitt bästa skick. Annat vore väll att vara förvånad över.
Idag är jag iklädd mjukisbyxor, munktröja och fårskinnstofflor och gör skolarbete. Helst hade jag bara velat lega i sängen och sova. Eller gå in i en sådan där hetsbubbla hade väll också fungerat. "Glömma" allt och alla.
FUCK THIS SHIT rent ut sagt. Vad är det för fel på mig?
Fuck. Mitt hår... förr eller senare tar det ju ut sin rätt att man missköter mat så in i helvete. Och jag är ju dessvärre sån som - mitt hår tar stryk. Periodvis sen jag var 17 så har jag tappat rätt så väldigt mycket periodvis, samt att det blir jätte torrt och går av. Ibland så pass illa att jag mer eller mindre varit tvungen till att ha extensions för att se normal ut.
Och nu senaste 2 veckorna ungefär har det bara sagt "poff" och det bara går av hårstrå efter hårstrå. Verkligen jätte jätte mycket. Är typ som jag skulle klippt av 20cm på stora partier på vissa delar. Och andra delar är stråna bara några cm långa totalt. Eller snarare över hela håret egentligen. Så ja... mitt hår har blivit väldigt mycket tunnare snabbt. Mitt redan tunna hår. Och jag känner ju hur torrt det är. Gah -.- Men får ju skylla mig själv. (Dags att inhandla extensions igen?? Inte haft på 2.5år nu typ. Men mitt hår... mår inte bra.)
Ser ryggfett på bild nr2. Och som vanligt - urs för mina ben! För mycket fett och löshet i dem.
Kanske raderar inlägget igen snarast... men ville lägga bilderna någonstans, och sedan radera från datorn. Vill inte riskera att något besök ska råka kolla igenom webbcambilder och få se detta....
Det är lite lustigt... att när jag på senaste månaden gått ner ett par kilo, och väger mindre än jag gjort på läänge. Inte jätte markant mycket mindre, men ändå mindre. Då får jag plötsligt mens?! Vilket jag inte haft på många månader. Sen kanske det visar sig att det är endast denna gång och sedan kommer det inte igen på flera månader det vet jag ju visserligen inte nu men ändå. Måste vara det att jag ändå förhållandevis hetsat/spytt mindre och att det varit fler tillfällen då jag faktiskt ätit och behållit när jag haft matlådor på praktikdagar (enformiga kyckling/tonfisk/lax med grönsaker typ. Eller bara en keso. Fantastiskt spännande, men antagligen så mer vitaminer och näring då). Och sen så även sista tiden av de några tillfällen av middagar med killen jag träffar. Eller också bara en slump, vad vet jag.
44.3kg visade vågen idag. Men skiftar ju lite fram och tillbaks beorende på vätska och så också såklar. För jag vägde 44.8 förra torsdagen, och 45.5 denna torsdag. Och så nu idag lördag 44.3.
För några veckor sedan och dessförinnan sedan typ i december (!) har jag mer legat runt kring 47.5-49kg. Och så går jag ner några kilo på ett par veckor --> poff jag får mens. Så lustigt sammanträffande. Men skönt att veta att jag inte behöver väga massor för att få mens då, vilket jag befarat varit fallet innan då jag inte haft mens tidigare om jag inte vägt minst 50-51kg. Kanske inte massor i en dels ögon men jag har inte känt mig bekväm alls och jävligt jobbigt att känna att man om man vill ha barn i framtiden ska behöva gå omkring att vara "fet" för att det ska vara möjligt... men sen som sagt, det kan mycket väl vara en engångsföretelse. Så har det varit andra gånger jag fått mens. Har väll nästan aldrig haft någon mens direkt mer än lite sporadiskt och med många månader/eller års mellanrum. När jag var 16-17 hade jag väll regelbundet ett tag. Och några månder när jag var 21. Det är väll typ det. Nu är jag lixom 24 haha.
Fast om man bortser från att en dag vilja kunna få barn (OM jag lyckas kontrollera ätstörningar etc, vilket i nuläget känns rätt otroligt - men annars tänker jag ändå inte skaffa barn oavsett för kommer aldrig kunna vara en bra mamma i mitt skick) så hade jag mer än gärna skippat det helt! Känns äckligt, det är bökigt och jobbigt. Hormoner. Jag blir ännu mer nere och mår skit från ägglossning-mens, sämre hy, ont, svullen, trött. Nej ingen höjdare att vara tjej i det precis. Även det att det har en viss koppling till en negativ händelse för mig gör det också lite jobbigt.
Som jag skrev ... "kommer vända". Japp. Gångna veckan inte lika bra. Hets och kräkande mån, lör, sön, mån.
Även väldigt nere. Känner mig nu mer eller mindre hatiskt mot mig själv. Borta är det där osvullna ansiktet med kindben som trätt fram. Hej svullna spottkörtlar som ömmar igen. Fan också. Tar lång tid att gå ner någorlunda (verkligen inte helt men var fan så mycket bättre än det brukar vara!) - går på ett kick så är det back to hell -.-
Kroppen lika så. Inte megasvullen, men vätskebalansen störs direkt när jag hetsar och spyr, och då kommer svullnaden i ben och så som ett brev på posten. Blir sedan svullna när man går och står. Något som försvann när jag lyckades inte hetsa och spy under rätt många dagar. Sån himla lättnad att inte få den stumma onda känslan i benen. Och svullna känslan i resten av kroppen för den sakens skull.
Senaste veckorna/månaden har jag en period där jag inte har särskilt mycket lust med att äta. Blir sällan hungrig. Men äter då jag allt för hungrig eller energilös - Ett äpple, någon proteinbar, en proteinshake, en förpackning bönor, en tonfiskburk. Något snabbt och enkelt för lite energi typ.
Och med undantag några gånger jag ätit med den killen jag skrev om tidigare som jag nu träffat lite. Det är väll de gånger jag ätit något mer matigt. Apjobbigt. (Har ju t.o.m druckit ett glas vin innan jag gått hemifrån bara för jag tycker det är jobbigt att äta på det där sättet... mer kalorier men tänker att det ska mildra ångestskenande tankar lite....gud. Plus 2 av tre ggr ett glas vin till maten där också. Haha gud!!) Men försöker att verka "normal". Vill inte visa hur knepig jag är med mat. Sen har jag som varit så illa tvungen att säga att jag inte vill ha någon rätt totalt dränkt i grädde och ost, det hade bara inte gått... Men jag har fanimej verkligen bitit ihop här kan jag säga - tai: kyckling med grönsöker, ris och ostronsås (hämtmat så tack och lov bara att ta lite, inget restaurang upplägg á gigant tallrik!!^^), svampomelett hemma, pasta med kräftstjärtar i sås hemma (den var mest jobbig. Kunde inte ta så mycket sås men tror inte direkt att det iaktogs hur många skedar sås jag hällde på...).
Men det sisa var lite to much för mig så nu har jag klämt fram att jag helst undviker mjölkprodukter i största grad - men att jag ibland gör undantag. Vilket dessutom är sant:P Med anledning av att jag tror det orsakar acne för mig så.
Hetsa har inte heller känts särskilt lockande.
Har inte direkt försökt aktivt att gå ner i vikt - men i och med att jag oftast inte äter särskilt mycket alls - så då plötsligt går jag ju såklart ner i vikt. Verkligen inte mig emot ;P Men väntar mig att det ska vända när som helst. Är alltid så. Eviga upp och nerandet i humör och hur ätande/ätstörningen är i frekvenshet/utseende så att säga... men skönt dem här "paus"-perioerna eller vad man ska säga.
Ska på date. Vad tänkte jag med. Så jäkla nervös att ja tar ett litet glas vitt vin. Gud. Nedvärderar mig totalt: Jag är I N T E snygg - han kommer inse det när vi ses igen - och jag känner mig halvt socialt handikappad efter att jag dragit mig undan sånt här så mycket... okej var på lite difusa dejter i våras men känns som jag inte vet hur man ska bete sig ändå! Och värst är det där - JAG ÄR INTE SNYGG, HUR kan någon tycka det?! Och tanken på att "tänk om du skulle se mig helt ofixad, nyvaken utan smink.... detta är ju döfött!" Herre min gud. Men nä, nu ska jag försöka ha lite kul (?). Någon gång måste man ju öva på sådant här med.... huh.
Ska på fest ikväll. Jag vill inte. Men det är för många som bryr sig om jag inte går. Dem jag går i samma grupp med i skolan, den jag just nu gör ett arbete med... finns ingen bra ursäkt till varför jag inte skulle gå. Sjuk vet folk att jag inte är. Var precis sjuk. Dem såg mig på praktik igår. Så "illa tvungen". Leka glad och fri och dricka vin. Klä upp mig och känna mig ful. Plock mat. H J Ä L P. (Gode gud säg att det i alla fall är plock mat.... står att det bjuds på mat. Är det sitta ner till bord D Ö R jag!). Förhoppningsvis blir jag efter lite alkohol glad.. och så har jag faktiskt kul. Så brukar det kunna bli att när jag väl gör något (en gång var 10e månad ^^) så har jag ändå rätt kul..... men jag vill egentligen helst av allt vara hemma och inte gå! Dessutom är jag jätte trött idag.
Tjej, 90talist med anorexi/bulimi sedan många år tillbaks. I ungefär 15år har jag nu burit på detta bagage. Jag skriver här utifrån mina tankar, känslor och hur min vardag ser ut. Kallar mig Zebran.
([email protected])
