incarcerated

Anorexi/Bulimi/Psykisksjukdom

ätstörningsenheten

Kategori: Allmänt

Kunde inte sova inatt. Hjärna på högvarv. Hungrig.
Sov så klart ypperligt bra när klockan började ringa... men klev inte upp förrän vid 10.
Blev glad för siffrorna på vågen.
Överlevde besök hos min gamla terapeut.
Vet dock inte riktigt vad jag vill ha för hjälp. Svårt att säga vad man vill tycker jag. VAD är det jag vill?!
 
Några saker är i alla fall att:
 
- Jag vill lära mig kunna hantera situationer/känslor/lägen annorlunda än jag gör idag. Inte bli så påverkad av olika saker - samt saker som hänt. Eller påverkad är det klart man har blivit och är. Så är det ju. Klart man påverkas av saker och ting. Men att det inte ska göra att hela livet brakar samman som det gör antar jag. Lära mig leva "normalt" ändå.
 
- Och kanske, men bara kanske, våga/kunna prata om vissa händelser... hmmm... men känns samtidigt onödigt. Bättre begrava det inne i huvudet på ett litet stängt ställe :)? Jag menar, kan aldrig göras ohänt. Men samtidigt vill jag på någotvis bli av med ilskan/skammen/bitterheten mot det. Plus att det inte ska påverka mig på samma sätt längre. Men samtidigt känns det som det är spår som aldrig kan suddas ut, och att det tyvärr gett visa bestående effekter som gör att vissa situationer aldrig kommer kunna bli annat än jobbiga och påminnande.
 
- Samt att jag vill få hjälp med att hitta någon form av jäkla stabilitet. ORKAR INTE svänga som jag gör. Frustrerande och förstörande. Går aldrig riktigt att planera saker. Man vet aldrig hur en dag kommer kännas. Vet aldrig om jag kommer ha driv i mig, eller om jag kommer vilja gräva ner mig i ett hål och aldrig höra av en enda människa igen.
 
--> Men sen VAD jag då vill ha för typ av hjälp från vården är extremt att svara på tycker jag?!
 
 
Nu ska jag bara ligga här i sängen med datorn ett tag.
Försöka samla energi till litet träningspass i alla fall! Men just nu känns det totalt ogenomförbart.
Dagens intag hittils består av ett glas Cola zero och en Celcius. Och en koffeininnehållande gym-tablett:P
 
väntrum
 

Kommentarer

  • Anonym säger:

    Du har ju berättat om det där för oss och jag lovar dig, jag dömer inte dig jag är fullständigt på din sida och den enda som ska skämmas är de/den som utsatte dig för det. Det enda jag tänkte när du berättade det var att låt det inte förstöra restan av ditt liv. Du har absolut ingenting att skämmas för. Tycker du är grym. (Fast borde vara snällare mot dig själv;);) Kram

    Svar: Jo men skulle väll vilja "erkänna" det mer än bara en text på en blogg. Som jag dessutom ångrade mig och tog bort senare^^... men ville inte att någon jag känner skulle hitta hit och hitta den texten.
    Men tyvärr blir det ju ofta att man skäms något otroligt ändå, samt skyller på sig själv. "Borde gjort mer" "Borde inte varit där" "Jag borde förstått" "får skylla mig själv" "Var jag otydlig?" "Drack alldeles för mycket" etc.

    Hehe tack :) Kram
    Zebran

    2013-10-24 | 16:07:47
  • Hanna säger:

    Japp, jag förstår. Och det jag menar är att lika mycket som jag står på din sida här i bloggen när jag läste det, lika mycket kommer människor vara på din sida irl om du skulle berätta. Det spelar ingen roll om du var dyngrak/flirtat innan eller vad som helst - det är inte ditt fel och det tror jag du inte behöver vara orolig för att nån inte ska tycka. Ha en bra dag, kram

    Svar: Nej egentligen tror jag väll inte det... men känns ändå pinsamt om folk skulle veta. Plus att jag absolut absolut absolut inte vill att folk ska tycka synd om mig! värsta jag vet nästan ^^Dyngrak - ja. Flirtat - nej, det hade jag tack och lov verkligen inte gjort i alla fall. Snarare försökt dissa och sagt ifrån hela kvällen. Så det är jag väll glad för i alla fall, annars hade jag nog haft ännu jobbigare med hela händelsen tror jag.

    kram
    Zebran

    2013-10-25 | 09:17:28

Kommentera inlägget här: