Tisdag 1 april
Kategori: Allmänt
Bra vecka förra veckan. Mycket frukt och grönsaker. Träning. Legat mycket minut. Men....Hets och kräk på lördagen. Tvättdag på söndagen och svag som bara den. Svimfärdig av att gå i trappan så att gå upp och ner från tvättstugan var hemskt. Slutade i hets och kräkande även på söndagen. Lika svag igår men körde på kompenserande. Intag blev ett par coctailtomater, lite sugarsnaps och en apelsin.
Idag... fortfarande svag. Varje steg skit jobbigt. Som om man skulle ha världshistoriens sämsta kondition typ. Åt tonfisk. Åt mango. Lite förbättring men inte mycket. Dock stigande ångest och illamående... gick till affären och köpte hets. Har hetsätit och spytt 2omgångar nu. S u c k.
Salladsplock (grönsaker, pasta, minimozarella)
Wienerbröd, naturgodis, frallor och lätta, färdigskivad ost och glass.
Äcklig
Fet - kanske inte i viktmässigt med bmi runt omkring 19, men kroppssammansättningsmässigt! På denna kost bygger man inte precis drömkroppen. ZzzZZ på mig själv.
Förövrigt på promenad med en vän i lördagsmorse.
Som jag berättat lite kort om ätstörningarna för då jag blev så illa tvungen vid ett tillfälle fört... eller det kändes så... då hon började halka in på ämnet och jag ville stoppa henne innan hon skulle säga något osmidigt.
Vad tror ni hon säger på promenaden? Som hon desstom sagt förut. Typ gillar att upprepa den frasen:
"Man ser ju inte på dig. Jag menar, du är ju smal men inte anorerexi smal. Du ser ju lixom frisk ut."
Vill typ skrika rätt ut. Att alla typer av ätstörningar inte handlar om ett jätte lågt bmi eller att benknotorna sticker ut. Och jag har varit där förut... Men nej, det syns inte på mig att jag ofta bakom stängda dörrar hetsäter och spyr hela dagar. Timtals i streck. Att jag sen kompenserar, svälter, fastar. Om och om. (Eller jo, jag ser på mig på mina svullna spottkörtlar etc i ansiktet då, men jag förstår att inte andra ser det).
Det skumma är - att hon sagt att hennes syster haft bulimi. Hon om någon borde veta att ätstörningar finns av olika former.
Men jag behöver inte höra dem där orden. Vad ska det hjälpa? Visst, jag har inte berättat hur mitt liv ser ut. Hur jäkla piss jag för det mesta mår. Men ändå, man kan väll tänka efter lite? När man mår väldigt psykiskt dåligt mår man sällan bättre av att veta att ens kassa mående är osynligt för andra. Det gör det snarare tvärtsom jobbigare i många lägen just för att man ju ser frisk ut. (Men visst, det är ju bra när man vill spela charaden i vardagen sen).
Hon menar inget illa. Men det blir bara så himla osmidigt. Och jag tar aldrig upp ämnet ätstörningar eller går in på hälsoområdet, kost osv på det där sätter.... jag vill inte prata om sånt. Och jag tycker att det borde höras på mig att jag blir rätt obekväm och mest hummar med...
Och vad ska man säga? " Du...det där är i mina tankebanor 24/7 i alla fall. Vikt, mat, kropp. Kan vi snälla prata om något annat? Du må finna ämnet intressant men jag gör inte det. Jag lever lixom mitt i skiten i en jäkla helvetessmet varje dag, okej?"
