Face
Kategori: Allmänt
Alltså gud... får ångest varje gång jag ser mig i spegeln. Och nu snackar vi inte kroppen (fast den orsakar ju också ångest) utan mitt ansikte. Jag är verkligen inte snygg. Tvärtom. Vill ändra på mer eller mindre allt. Velat i mååånga år. Ser bara brister överallt. Halvt deformerad mer eller mindre.
- Hela mitt ansikte känns som hängigt.
- Huden ovanför ögonlocken hänger som för och täcker nästan hela ögonlockan. Ser ut lite som en ledsen hund. (Haft så den jag var liten). Så mer eller mindre alltid in public går jag och som drar upp pannan lite för att "öppna" så ögonen inte ser så hängiga ut.
- Min överläpp är liten. Som att den sticker upp lite i mitten, men sidorna existerar knappt. Plus att den är format som ett uppochnedvänt u om jag slappnar av = ser sur ut.
- Och att jag ständigt är svullen vid käkar/framför öron/hela nedre halvan av ansiktet förbättrar inte precis. Får allt att se ännu oformligare ut.
- Och även min katastrof hy som kommit de senaste 2åren. Och nu har jag massa röda fläckar på hela kinderna/käkar. Kommer det ens någonsin kunna försvinna? Är ju ärr från acne. Röd prickig. Prickigkorv.
Som sagt, hela ansiktet känns som hängigt och pluffigt (och prickigt). Om jag inte håller upp ögonbrynen och spänner ansiktet så jag halvler lite.... ser jag verkligen hemsk ut. Hängig och sur. Och inte har jag begåvats med något fint hår heller som kan rädda upp det hela. Nix. Tunt och spikrakt (och allmänt dålig kvalite antagligen tillföljd av min kassa kosthållning).Jag undrar vad folk egentligen tänker när dem tittar på mig?
Kan ibland bara sitta och stirra mig i spegeln. Ta bilder från olika vinklar. För att försöka intala mig att jag inte är så fasansfullt ful... men jo, det är jag verkligen! Och så mår jag bara ännu sämre. Och jag tittar på alla andra. Ohängiga, har slät och jämn hy, har fint hår,
Fy fan.
Get my point? Fy tusan. Dessa bilder ryker om någon dag. Men ville bara visa hur hemskt det faktiskt är. Skämmigt som tusan. Behöver hängslen till ansiktet eller något.
