Min fredag
Kategori: Allmänt
Kategori: Allmänt
Du m å s t e skaffa hjälp nu. Jag har följt dig jättelänge och det är sorgligt att se att du kastar bort din ungdom på det här sättet. Du är allvarligt sjuk. Du måste inte må som du gör. Och det värsta är att se att du verkar vilja längta efter ett "normalt" liv, men inte vet hur du ska nå dit. Jag lider med dig, det gör jag verkligen. Det är inte kul. Och det är inte heller kul att känna eller vara kompis med personer som du. Det kan låta hårt men man vill inte behöva fundera över varför ens kompisar inte äter eller petar och håller på med maten. Det påverkar alla som sitter vid bordet. Det är riktigt jobbigt. Som en elefant i rummet. Och du blir säkert arg när du läser den här kommentaren, men dessa ord kommer från en person som haft ätstörningar själv och är bästa vän med en person som varit lika djupt i samma sjukdom som du. Livet kan se mörkt ut, som att någon ljusning inte finns, och du säger själv att när du nått en viss ålder så ska du "göra slut på det" om du inte tagit dig ut bulimin. Men min fråga till dig, och försök svara ärligt på den,
Vad gör du för att det inte ska bli som ditt värsta scenario?
För (återigen hårda ord) det verkar inte som att du försöker bli frisk, eller ens förstår hur sjuk du är.
Jag skriver inte det här för att jag vill klanka ner på dig, hacka eller vara elak, utan för att jag får en desperat känsla när jag läser din blogg. Vill bara ruska om dig och skrika vad fan håller du på med? Ta dig samman och sök hjälp. Jag tror att många anhöriga och vänner tassar alldeles för mycket på tå kring ätstörda. Man får sluta vara så lättkränkt hela tiden, även fast jag vet att det är svårt.
Snälla bli inte arg eller sur utan sök hjälp (IGEN, för jag vet att du gjort det ett par gånger men aldrig fullföljt mer en typ 1 besök)
Ta ansvar för ditt liv. Sluta vara en marionettdocka för din sjukdom.