Nothing changes
Kategori: Allmänt
Hej! Längesedan - jag vet.
Livet är sig likt. Kämpar på med att få skolan att gå ihop med bulimilivet (som eskalerar).
All min "lediga" tid går åt till bulimin. Hetsar spyr hetsar spyr hetsar spyr. Hjärnan är insnurrad i det totalt nu. Nästan ingenting annat får plats i mina tankar. "Vad ska jag köpa? När ska jag hetsa? När ska jag inte hetsa?"
Godis, choklad, glass, falukorv, spagettiringar i tomatsås, bröd, lätta, ost, chips, jordnötssmör, nudlar, färdigmat, frys pizza, havregrynsgröt, yoghurt, flingor, socker, semlor, wienerbröd.....
In och ut in och ut in och ut.
Undanflykter och små lögner för att undkomma social kontakt (utöver de obligatoriska tillfällena i skolan). Har ingen ork eller tid utöver. Allt för mycket tid till hets och kräkande. Vill inte, orkar inte, träffa någon.
Eremit? Ensamvarg? Psykfall?
Kommer förbli ensam i hela jävla livet för att jag inte kan ta kontroll över detta. Både vad gäller vänner och andra relationer. Jag menar, hur i hela helvetet skulle jag någonsin kunna ha ett förhållande med någon? Leva med någon? Och bulimia mig samtidigt? Ingen skulle kunna få så mycket uppmärksamhet av mig som man förtjänar i ett förhållande. Skulle aldrig vara en bra partner. Inte som jag är och lever nu. Vore inte ens rättvist mot den personen. Och någonstans på vägen har jag väll börjar acceptera det. Söker inte kontakt. Särskilt inte i syfte att finna någon form av relation baserad på kärlek. A l d r i g !
Hade jag kunnat - hade jag helt ärligt typ velat avsäga mig alla krav och enbart varva mellan affären och hemmet med hetsätning, kräkning och att stirra på datorskärmens olika utbud medans jag trycker in mat i käften.
Men jag fortsäter med skolan... försöker väll intala mig själv att det betyder något för mig. Men jag börjar tvivla allt mer. För även om jag lyckas ta mig igenom utbildningen (Vilket är ett jäkla stort om, med tanke på att det är 2år kvar). Och sen då? Hur ska jag med mitt liv klara ett heltidsjobb? Säg det.
Förvörigt är jag livrädd att någon granne, eller störningsjour ska plinga på dörren och klaga. Ingen aning om grannarna hör mig spy dagarna i ända. Kanske? Mycket möjligt? Kan man bli vräkt då tro?
Någon plingade på hör igårkväll. Vågade inte öppna dörren. Vet inte om jag bara är paranoid... men känns som det mycket väl skulle kunnat vara för att någon har klagomål. (Fast igår sysslade jag inte med hetsande eller spyende. Men har ju gjort det andra dagar. Som i söndags. Och ikväll).
