incarcerated

Början av mars har varit k a t a s t r o f milt beskrivet. Lördag 1/3-fredag 14/3 har jag bara haft 2 dagar då jag inte hetsätit och spytt. Resterande dagar har innehållt hetsätande och kräkande oftasst 3ggr per dag. Förstår ni hur mitt ansikte just nu ser ut? Inte vackert. Svullnad kring ögonen (ögonlock som falukorvar). Och området framför öronen och kring käkarna har fått en snygg bredd... jag ser helt deformerad ut. Fan också vad trött jag blir på mig själv! Ja och hela kroppen är ju helt svullen den med. Vätskefylld så det heter duga. Får märken över hela kroppen av lakanen tex. Och sen har vi det extra fettet som numer beklär min kropp efter 2veckors total matkatastrof. Ingen aning om hur mycket fett det rör sig om, och jag vill nog inte heller veta. Vågen vågar jag absolut inte dra fram. Särskilt inte innan jag i alla fall lyckats återställa kroppen lite, och bli av med lite av vätskan som skvalpar omrking i ben och övriga delar. Gud. Måste "get a fucking grip" ! Krälar verkligen på marken. Och våren är mer eller mindre här. Sommarn kommer med storm steg. Snart shorts och bikini-säsong. Redo? Nej verkligen inte.

 

Jag är så sjukt patetisk. Enda gångerna jag lämnat lägenheten under dessa två veckor (och ja, egentligen på flera månader om jag tänker efter) är vid obligatorisk skola eller för att handla hetsvaror. Annars har jag rört mig mellan säng och dator, kök och toalett. För i H*****E! Och innan dessa två veckor kunde jag lägga till några träningstillfällen också. Men gymmet har jag inte besökt på nästan 2 veckor nu. Vart tog den tiden vägen?! Jo, åt hetsätning. Ångest grande. Tiden bara flyger förbi. Dagarna ser lika dana ut. Varenda timme ägnad åt att äta och spy. Visst, lite av poängen då att få tiden att gå, att inte tänka, att bara försvinna in i mig själv - men samtidigt är det vad som skapar mest ångest. Andra människor gör något av sina liv, gör något meningsfullt, träffar andra människor etc. Jag ... jag bara förgör mig själv. Äter. Spyr. Blir fet.

 

Fy fan.