incarcerated

Anorexi/Bulimi/Psykisksjukdom

nedslagen

Kategori: Allmänt

2hetsar lördag. 2hetsar söndag: kvarg, proteinbars, gröt, ägg, 7hg+7hg lösviktsgodis/choklad, 250g chips, 1×2liter glass, 1 almndy citronmoussetårta, 155g kexchoklad... 
 
Sitter på tåget mot praktiken idag. Totalt nedslagen efter denna bakslags helg. Halvt gråtfärdig med klump i bröstet (jag som aldrig gråtrr längre?!). Känns så förjävligt. Så bortkastat. Onödigt. Efter så många dagar utan att spy. Och dessutom inte med dagar av svält dessa dagar utan kämpande av att äta någorlunda regelbundet och bra!! Fan! Har inte klarat så länge som jag gjorde sen... jag tror EN gång de senaste 6-7åren. EN gång! Och det var i feb 2011 i samband med utlandsresa med dåvarande pojkvän och med massa fasta och svält dessutom..... jag borde alltså vara sjukt glad att jag lyckades med detta men jag kan inte vara det. För det känns som ja inte kommer kunna "resa mig" och ta mig vidare härifrån nu. Känns förgäves. Körtlar under hakan som börjat gå ner liite.. svällda igen. Det var dem dagarna det. Bortkastat. Glömda. Och vätskebalansskiten lär vara tokfuckad och börja om helt på nytt. Plus praktiken slutar idag... jag måste "klara mig själv" igen. Inte hemifrån hela dagarna.
 
Nu då?! 

Kommentarer

  • Hanna säger:

    ❤❤

    Kanske se det som ett tillfälle att sträcka ut handen efter mer hjälp eller börja med någon fast rutin om dagarna där du kan vara tillsammans med andra och förhoppningsvis få tänka på och göra annat? Kanske kolla upp nåt volontäraktigt?

    Du har ju varit megaduktig under praktiken, gör ont att läsa hur ledsen du är idag. Jag tror på dig!! ❤

    Svar: Ehm jag pluggar ju högskolan 100% och varit ute på praktik nu...så det har jag inte riktigt tid med (eller råd) haha. Och ska även sommarjobba. Men det kommer inte vara samma tider varje dag, inte alltid hela dagar, och inte heller alltid varje dag mån-fre som det varit nu.
    Zebran

    2014-05-26 | 11:54:02
  • Jenny säger:

    Hej Zebran!

    Jag är en frisk fd bulimiker och anorektiker. Den bistra verkligheten är ju sån att du måste sluta svälta/kompensera för att bli fri från hetsätningen. Tyvärr är det så, det finns inga genvägar eller undantag. Skitjobbigt och skitsvårt, JAG vet.

    Att du äter regelbundet under din praktik är jättebra men hjälper inte när du äter för lite/utesluter livsmedel m.m. Alltså behöver du inte känna dig nedslagen nu, för din kropp reagerar "friskt" när du hetsäter eftersom den behöver näring och energi. Du är inte det minsta knäpp eller konstig utan helt normal som hetsäter i din situation.

    Hetsätning är inget som bara "drabbar en" som en blixt från klar himmel, utan den börjar redan när den förra är över så länge man kompenserar på olika sätt.

    Allt det här vet du med stor säkerhet om, men det skadar inte att påminna sig själv om det ibland..

    Att bli frisk är det bästa som hänt mig och jag önskar dig detsamma. Att slippa kämpa, räkna, kompensera, spy ögonen ur sig och bara tänka på mat o vikt. Hatade det så mycket..!

    Zebran; du är inte normalviktig, underviktig eller överviktig - du är JÄTTEVIKTIG. Kom ihåg det! /Jenny

    Svar: Hej! Ja det är ju helt sant såklart. Men det kan jag inte säga var vad som utlöste hetsande denna gång. Hade inte alls ätit för lite, eller uteslutit livsmedel som du skrev. Och det kom väll inte heller som en blixt från en klar himmel skulle jag inte påstå:P Det skulle vara att försköna de andra dagarna för dem har varit extremt jävla jobbiga - men jag var glad att jag inte hade fullbordat någon hets eller spytt. Men absolut - svält, eller äta för lite leder till hets.Men sen är det ju också så att längre in i bulimin, så har man ju "vant" sig vid hetsätandet och att spy. Och att göra detta för alla tänkbara olika anledningar som inte behöver ha med att göra om man har en energibrist eller ej att göra!Den psykiska biten snarare än den fysiska. Det är i alla fall vad jag lärt mig av mig själv under alla dessa år av bulimi. Men sen absolut finns det ju dem gånger som enbart triggas igång pga hunger.

    Åh så härligt att du lyckats ta dig ur ätstörningarna! Starkt kämpat!! :) (Och vad gör du då inne på en sådan här deprimerande blogg?! hahaha) Kram
    Zebran

    2014-05-26 | 21:36:16
  • Jenny säger:

    Hej igen!

    Ja, den psykiska biten med ätstörningar är så j-a jobbig.. ingen som inte haft ätstörningar kan någonsin förstå det.

    Jag surfar mycket på ätstörningsbloggar när ätstörningen knackar på i mitt huvud och vill få mig att kapitulera/ge efter för den. Jag vill påminna mig själv om varför jag kämpar och varför jag inte vill bli sjuk igen. De där tankarna kommer jag nog få brottas med då och då under väldigt lång tid...

    Kram Hoppas du är ok

    Svar: Ja är det i "avskräckningssyfte" för att inte vandra den vägen igen så är det väll bra ;)
    Kram
    Zebran

    2014-06-02 | 13:28:27
Kommentera inlägget här: