....
Kategori: Allmänt
Petar i mig det ena och det andra.
Sippar på vin.
Försöker döva.
Gör det ens det?
Panikattack för typ en timme sedan.
Livet är tungt nu. Men man ska inte klaga, är det inte så?
Borde träna. Inte tränat på evigheter. Fläskberg. Äckligt vidrigt mjukt fläskberg.
Inte idag då. Inte när jag sitter här med vin.
Tog blodprover för 1.5vecka sen. Lågt kalium. Inte super lågt men så pass att jag nu ska gå och ta prover 1gång i månaden för att se att det inte sjunker ännu mer. Orkar inte. Jag som har så svårt att ens komam iväg på sånt där. På allt. Hon föreslog kalium tabletter. Men det vill inte jag. Jag tyckte vi kunde vänta, se om det höll sig här, om det inte sjunker mer.... det får gärna sjunka mer.... bli farligt lågt....vill gärna slippa ifrån... men det kommer inte hända. Så "bra" spyr jag inte. Jag har ju legat på sånna här värden förr.
Men några kaliumtabletter kommer jag aldrig peta i mig. Bara den lilla lilla lilla tanken, chansen, som är så knapp, på "easy way out" från det här - tänker jag inte stoppa genom att då höja kaliumvärdet. Nädu. Då får det hellre sjunka mer! I alla fall känner jag så just nu. Här. Nu. Mitt i mitt försök till dövande av allt.
Men den enda psykolog jag verkligen gillat, som jag träffade första gången jag bodde här 2011, och sedan igen en period 2013-2014 (efter det att jag flyttat tillbaks hit igen efter en tid i stockholm igen) kommer tillbaks i september till ätstörningskliniken. Då ska jag antagligen få henne om hon inte har fullbokat.
Men jag måste göra något tills dess. Och blev ju utkastad av den förra jag försökte med där. Och orkar inte försöka igen på äs-kliniken igen, mer än ha min läkarkontakt där som jag börjat gilla lite mer nu i alla fall.
Så tror att jag kanske ska kontakta vuxenpsyk här istället nästa vecka.
För egentligen vill jag ju mest bara ha en samtalskontakt. Hjälp med kaoset. Hjälp med reda ut. Hjälp med hantera. Varför är jag så här? Hjälp med sätta ord på. Kanske våga mig på den där ptsd-kören. Kanske våga mig på kbt/dbt.... Någonting i alla fall. Blir ju bara mer och mer ohållbart detta. Hoppas bara inte jag bli avvisat med anledning av mina ätsörningar. Men jag vill inte fokusera på det. Jag ser det som symtom på att jag är som jag är!
