Känns som jag gått sönder nu
Kategori: Allmänt
Jag är söndertrasad. Tom. Förstörd. Jag förstör alltid. Jag kan inte bevara någonting.
Grät ögonen ur mig hela kvällen igår.
Petade i mig inte mindre än 500mg tramadol (hade redan hunnit börja med det innan jag fick beskedet från honom då jag mådde pissigt redan innan!) Men blev att jag petade i mig mer då jag fick det beskedet. Försökte bedöva. Må bättre. Hjälpte knappt alls. För förstörd. Plus benzo. Plus 2.5 glas vin. Grät Grät Grät och skakade. Grät ännu mer.
Han. Fick nog. Orkade inte mer. Behövde mig mer nära sa han. Att det blivit för jobbigt tillslut.
Jag har haft det på kän. Märkt att det varit något annorlunda i ca 1.5 vecka. Smsen annorlunda. Korta. Inte samma "puss" Inte samma "saknar".
Förstårligt. Vem orkar med? När jag så ofta inte orkar ses?
Jag undrar också om han kanske träffat någon annan? Det känns ännu värre.... kan inte låta bli att tro det. Jag bara tror det. Och det gör mig ännu mer förtvivlad. Jag vill inte ha förlorat honom. Helvets jävla skit bulimi. Helvetes jävla idiot jag. Jag känner mig förstörd. Jag vill inte mer.
Jag vill ha honom.
Hur ska jag klara mig nu?
Han var ju den där ljuspunkten.
Jag vill ha vi. Oss. NU.
Varför fixar jag ingenting?
Första tanke? SVÄLTA MIG.
Leva på tabletter och alkohol.
Straffa mig.
Inget värd. Ingenting är värt någonting. Kommer aldrig fixa någonting.
Sedan 20 september har vi sett. Tyvärr alldeles för sporadiskt. Jag förstår honom. Jag hade inte heller orkat med mig. Men det gör mig inte mindre ledsen. Det gör inte mindre ont för det.
Jag har tagit två tabletter nu. Benzo. Inte mina svaga jävla bajs oxascand jag har på recept som inte hjälper ett jävla piss - rena skit tabletterna! .... men ingen effekt än. Funderar på ta opiater med. Eller gå på vinet. Eller vodkan redan nu. JAG ORKAR INTE. JAG VILL INTE KÄNNA. JAG VILL INTE.
VARFÖR GAV JAG MIG ENS IN I DET HÄR?!
Jag visste det ju. Att det skulle sluta så här.
Det var ju det här jag var så jävla rädd för hela tiden.
Och hur brukar jag hantera sådant här...? Jag brukar rasera ... ännu mer... jag får inte göra det. Jag kan inte göra det.
Jag har ungefär en dryg termin kvar på min utbildning nu. Jag kan inte gå ner mig mer. Jag kan inte det.
Snälla hur fan hjälper man sig själv från att inte gå totalt i bitar?
