Måndag
Kategori: Allmänt
Känns som jag står i en lång lång trappa. Och jag kliver bara längre och längre ner i den där trappan. Djupare ner i det där mörka. Djupare ner i deppressionen. Jag hatar det här. Jag vill att det ska vända någon gång!
Har inte lämnat sänge/soffan under hela lördagen eller söndagen. Mer eller mindre sovit bort hela dagarna. Allt har känts som en enorm kraftansträngning. Gå på toaletten. Borsta tänderna.
Tagit theralen för att se till att befinna mig i ännu mer zombieläge för att verkligen kunna sova till natten även fast jag sovit av och till hela dagarna...
Idag släpade jag mig ur sängen till soffan kl 10, för att försöka rycka upp mig lite. Har saker som måste göras. Dels förbereda redovisning till imorgon. Kl 11 var jag redan helt slut. Slumrade till en halvtimme. Nu har jag kört i mig koffeintabletter. Men befinner mig fortfarande i läget "allt känns som en enorm jävla kraft ansträngning".
Skönt att denna vecka är kort. Imorgon. Sen är det inget mer. Det är mitt i mellan kurser nämligen och nästkommande börjar på måndag. Men för den sakensskull innebär det inte att jag inte har en hel del saker jag bör plugga på med självstudier resterande av veckan... men jag behöver inte befinna mig någonstans ons-fre! Så jäkla skönt när jag helst av allt hade legat i min säng och inte stigit upp alls.
Har nu dragit i mig några citodon. Ihopp om att få lite välbehagskänsla...
Happy Happy Life :)
