Pointless.
Kategori: Allmänt
Känns som om jag går sönder lite mer för varje dag som går nu...
Djupare ner i bottenlöshet.
Ännu mindre hopp.
Vad hände som fick det att gå från att hålla mig vid vattenytan? Och från att ibland ha bra dagar... till det här? Tomma, mörka, helvetet. Där varje dag är så totalt meningslös. Där allt går ut på att stå ut och klara mig igenom de dagar jag måste befinna mig i skolan, och annars hetsäta och spy dagarna igenom... kanske en liten paus då och då - Då liggandes i sängen hela dagar och vilja försvinna.
Kanske mitt vanliga svängande jag som tog en djupdykning ner i det svarta hålet och inte vill ge mig några ens korta svängningar till det ljusare? Utan vidare förklaring än så.
Kanske insikt av att jag aldrig kommer kunna ha något normalt i mitt liv, inte kommer kunna skapa relationer med andra (varken närmre vänskap eller på kärleksväg).Inte heller finns det på kartan att någonsin leva ihop med någon eller än mindre att skaffa barn så länge jag lever som jag gör (aldrig aldrig aldrig någonsin att jag skulle skaffa barn utan att bulimin och ätstörningar i så fall var ett avslutat kapitel! Aldrig), inte kommer kunna genomföra något på längre sikt, rädslan över hur det ska gå för mig att ha ett 100% arbete som ska vara dag ut och dag in, ekonomin som jag kör i botten pga min bulimi nu som gör att jag aldrig har pengar över till något annat. Ångest över saker inom familjen. Paniken över den jävla tomheten inuti. Meningslösheten.
Kanske bara var att den där "droppen som fick bägaren att rinna över" kom ... och sen hamnade jag här. Totalt bottenlösa jävla mörker helvete.
