Självhat och isolerande..
Kategori: Allmänt
Jag hatar mig själv.
Jag är tjock.
Eller kanske inte tjock - men jag är för stor för att jag ska trivas i denna kropp. För mycket fett.
Eller kanske inte tjock - men jag är för stor för att jag ska trivas i denna kropp. För mycket fett.
Jag måste sluta hetsäta som jag gör för nu går jag bara upp sakta men säkert.
Vill ingenting.
Skolan blir jobbigare och jobbigare att ta sig igenom - men den vägrar jag att sumpa.
Utöver den orkar jag knappt något alls.
Honom vill jag inte träffa. Inte nu. Säger att jag inte mår bra just nu. Jag vet inte om jag borde bryta kontakten helt egentligen? I nulgäet känns det lite så.
Känns inte som det kommer bli så mycket bättre på ett tag. Och tanken på att visa mig, min kropp, att han skulle röra vid mig, skapar panik. Aldrig.
Och hans sms med att han saknar mig, bara skulle vilja hålla om mig, kramas etc. nästintill äcklar mig. Jag vill inte bli rörd. Jag vill inte mysa. Jag vill inte kramas. Jag vill inte vara nära. Jag vill inte ha närhet. Jag vill vara ensam.
En del av mig önskar bara att han ska tröttna och lämna mig ifred - varför tröttnar han inte?!
Men jag är rädd att jag ska ångra mig. Inte många är som han.
Men känslor...Har jag det?
Jag vet inte. Vet inte vad jag känner. Kan jag ens känna?
Har aldrig riktigt vetat vad jag känner för andra.
Det här med kärlek är väldigt väldigt svårt för mig.
Jag kan tycka om att vara med någon men sen har jag väldigt svårt för att kunna reda ut mer än så.
Det blir alltid så för mig att den jag är med uttrycker sig känna starkt - och där är jag, förvirrad över vad jag känner? Förvirrad över varför det för mig är så svårt.
