Fredag. Och han.
Kategori: Allmänt
Orkade mig ut och gjorde något ikväll. Var halvt livrädd hela dagen för att "råka" balla ur, springa till affären och sedan hetsäta. Hade inte kunnat sova på hela natten... bara vridit och vänt. Men imorse sen tillslut sov jag lite av och till. Steg inte ur sängen förrän 14. Vågade inte. Var för rädd för att gå ur sängen för tidigt, för jag var rädd att jag då skulle ha en lång dag framför mig med möjlighet att förstöra ... satte igång och städa. Diska, dammsuga, plocka, torka golv. Sen dusch. Fixa mig.
Träffade honom. Var länge sen. Varför är han ens så tålmådig? Förstår inte. Och han är så himla fin... Har jag en dag då jag mår hyffsat okej så blir jag ju helt varm bara av att kolla in i hans ögon eller hålla en hand på honom. Men sen kommer alla dem där andra dagarna. När jag försvinner och allt försvinner. Eller när minsta vidrörning snarare skapar ångest. Orkar inte. Varför kan jag inte bara vara normal? Men just här och nu ska jag försöka känna lite lite glädje av en kväll som gett mig något gått. För kanske vaknar jag upp imorgon till en rakt av svart dag igen.
Träffade honom. Var länge sen. Varför är han ens så tålmådig? Förstår inte. Och han är så himla fin... Har jag en dag då jag mår hyffsat okej så blir jag ju helt varm bara av att kolla in i hans ögon eller hålla en hand på honom. Men sen kommer alla dem där andra dagarna. När jag försvinner och allt försvinner. Eller när minsta vidrörning snarare skapar ångest. Orkar inte. Varför kan jag inte bara vara normal? Men just här och nu ska jag försöka känna lite lite glädje av en kväll som gett mig något gått. För kanske vaknar jag upp imorgon till en rakt av svart dag igen.
